Home Livets lärdomar Anonyma Narkomaners gemenskap

Anonyma Narkomaners gemenskap

av David

Hej mitt namn är David och jag är beroende.

“NA är en ideell gemenskap av män och kvinnor för vilka droger har blivit ett allvarligt problem. Vi är tillfrisknande beroende som möts regelbundet för att hjälpa varandra att förbli drogfria. Det här är ett program med total avhållsamhet från alla droger. Det enda villkoret för medlemskap är en önskan att sluta använda.”
-Anonyma Narkomaner

Det som fick mig att faktiskt vilja leva nykter, och inte bara ett måste, var Anonyma Narkomaner. Att gå på möten och komma in i en gemenskap med andra tillfrisknande beroende som alla strävar efter samma mål: Att leva nyktert.

Ingen vård, psykolog eller relation har kunnat ge mig det som detta program har givit mig. Till en början kändes det jävligt konstigt att gå på möten, sitta i en soffa för att sedan dela med sig av sina känslor, bekymmer och framsteg med till en början helt okända människor. Men med tiden blev det allt lättare. Nu har jag ett program att följa. Människor runtom mig som jag kan identifiera mig med och prata ärligt med. Människor som faktiskt på riktigt förstår en som ingen annan kan. Det håller mig nykter. Det gör att jag inte längre känner mig så otroligt jävla ensam i denna värld. Det gör att jag vill vara nykter.

I helgen fick jag chansen att åka till Sverige på NA-konvent. Flera hundra tillfrisknande beroenden på ett och samma ställe. Man skulle kunna tro att då en hop med narkomaner, alkoholister och kriminella träffas, då kan det fan inte sluta med något annat än en total jävla katastrof.
Men nej. En sammankomst med sådan värme och sådan kärlek. Med sådan acceptans och förståelse för varandra. En sammankomst med så mycket mod och känslor lär ej finnas någon annanstans än här.

Det är otroligt att se människor villiga att göra allt som krävs för att hållas nykter. Se dem anförtro sina djupaste mörka hemligheter inför hundratals människor. För att sedan bli bemötta av tårögda kramar och hjärtligt uppmuntrande ord. Se dem, trots darrande röst, läsa och prata inför alla dessa människor. För att sedan bli bemötta av applåder och glädjerop. Och då Anonyma Narkomaner applåderar, ja då både hörs och känns det! Det är omöjligt att inte bli berörd av denna gemenskap. Helt omöjligt.

Vid ankomsten kände jag ingen. Jag kände mig väldigt liten, osäker på mig själv och på min plats bland alla dessa människor. Men jag blev välkommnad in i familjen med öppna armar och med två ord som gör mig tårögd ännu denna dag.

Välkommen hem.

 

Tack.
#ajunkiespath

You may also like

6 kommentarer

Christina Cederhvarf August 1, 2018 - 7:11 pm

Hej David!

Du skriver och beskriver så otroligt bra att det blir omöjligt att ge en feed-back som matchar så håller mig kort trots att du är värd såååå mycket mer! Stort varmt TACK för att du delar med dig!!! Tack för att du finns!!! //Christina

Svara
David August 2, 2018 - 8:04 pm

Hej Christina!
Oj, Tack så mycket! Jag blir så glad av det du skriver. Uppskattas verkligen!
Ta hand om dig ☺️❤️

Svara
Sören August 3, 2018 - 7:00 pm

Brukar säga,å känna,en missbrukare är den ända som helt å hållet förstår en missbrukare! Om man inte har möten,se till ha vän nykter missbrukare,man kan ringa när som helst, å prata..det brukar hjälpa mig med mitt åtminstone,å då är mitt spelmissbruk å den jag ringer är alkohol, men förståelsen är enorm..
Du har kommit långt på vägen,men bli aldrig för bekväm!

Svara
David August 6, 2018 - 12:09 pm

Javisst du har så rätt Sören. Det är ju grunden i möten och sponsorskap: “en beroende kan bäst förstå och hjälpa en annan beroende”. Människor kan försöka leva sig in i och försöka förstå men endast någon som själv vandrat denna väg kan riktigt påriktigt förstå. Bra att du sträcker ut handen då du behöver hjälp, den egenskapen är väldigt värdefull 🙂 .
Tack så mycket! Nej nej, jag lever alltid ett steg utanför bekvänlighetszonen 😉
Ta hand om dig!

Svara
Mia August 10, 2018 - 5:48 pm

Hej! Där skrev du nåt så otroligt sant. Människan är i behov av att känna sig sedd och hörd på ett äkta sätt. Förstådd. Efter många år av samtal ansågs jag va ett “fall” som klarar mig själv. Visst gör jag det ibland. Men när jag ältat mina tankar in och ut x antal år…så börjar jag tro på dem själva. Att jag är hopplös och inte duger som jag är. Självkänslan åker i botten. Finns det ingen där som stoppar i tid, då bär det utför. Den klippan är brant att kämpa sig uppför igen.
Jag får jobba varje dag med mig själv, som du helt säkert också gör. Styrkan finns hos oss nånstans. Vi behöver bara få ha en människa som orkar pusha oss i rätt riktning igen.
Jag är säker på att du fixar detta. Kanske inte idag, men så småningom. En dag i taget. Våga bara tro på dig själv 🖤

Svara
David August 11, 2018 - 10:39 am

Ensam är ingen stark. Vi behöver varandra här ute i denna ofta kyliga och hårda värld ☺️ Ta hand om dig och fortsätt på samma spår ❤️

Svara

Kommentera