Anonyma Narkomaners gemenskap

Hej mitt namn är David och jag är beroende.

”NA är en ideell gemenskap av män och kvinnor för vilka droger har blivit ett allvarligt problem. Vi är tillfrisknande beroende som möts regelbundet för att hjälpa varandra att förbli drogfria. Det här är ett program med total avhållsamhet från alla droger. Det enda villkoret för medlemskap är en önskan att sluta använda.”
-Anonyma Narkomaner

Det som fick mig att faktiskt vilja leva nykter, och inte bara ett måste, var Anonyma Narkomaner. Att gå på möten och komma in i en gemenskap med andra tillfrisknande beroende som alla strävar efter samma mål: Att leva nyktert.

Ingen vård, psykolog eller relation har kunnat ge mig det som detta program har givit mig. Till en början kändes det jävligt konstigt att gå på möten, sitta i en soffa för att sedan dela med sig av sina känslor, bekymmer och framsteg med till en början helt okända människor. Men med tiden blev det allt lättare. Nu har jag ett program att följa. Människor runtom mig som jag kan identifiera mig med och prata ärligt med. Människor som faktiskt på riktigt förstår en som ingen annan kan. Det håller mig nykter. Det gör att jag inte längre känner mig så otroligt jävla ensam i denna värld. Det gör att jag vill vara nykter.

I helgen fick jag chansen att åka till Sverige på NA-konvent. Flera hundra tillfrisknande beroenden på ett och samma ställe. Man skulle kunna tro att då en hop med narkomaner, alkoholister och kriminella träffas, då kan det fan inte sluta med något annat än en total jävla katastrof.
Men nej. En sammankomst med sådan värme och sådan kärlek. Med sådan acceptans och förståelse för varandra. En sammankomst med så mycket mod och känslor lär ej finnas någon annanstans än här.

Det är otroligt att se människor villiga att göra allt som krävs för att hållas nykter. Se dem anförtro sina djupaste mörka hemligheter inför hundratals människor. För att sedan bli bemötta av tårögda kramar och hjärtligt uppmuntrande ord. Se dem, trots darrande röst, läsa och prata inför alla dessa människor. För att sedan bli bemötta av applåder och glädjerop. Och då Anonyma Narkomaner applåderar, ja då både hörs och känns det! Det är omöjligt att inte bli berörd av denna gemenskap. Helt omöjligt.

Vid ankomsten kände jag ingen. Jag kände mig väldigt liten, osäker på mig själv och på min plats bland alla dessa människor. Men jag blev välkommnad in i familjen med öppna armar och med två ord som gör mig tårögd ännu denna dag.

Välkommen hem.

Tack.
#ajunkiespath