Vad ligger bakom?

Jag hade en dröm här om natten. Likt många andra drömmar var den fylld av minnen. Jag befann mig i min pappas gamla hus och hade just kommit hem från skolan. Det hade varit en intensiv återupplevelse av högstadietiden och jag var utmattad. Alla intryck var så verkliga. Precis som jag minns det från ungdomen så susade mina öron och mitt huvud dunkade. Mina nerver var korta och jag hade verkligen ingen lust att prata, ännu mindre lyssna. Svaren jag pressade ur mig var korta, snäsiga och till ingen nytta. Inte på grund av människan som framför mig stod, utan på grund av att jag var helt jävla utmattad. Skoldagen hade sugit all energi ur mitt sinne och det fanns inget mer att ge.

Så är fallet för många med diagnoser av olika slag. Man sätts in i ett system som är anpassat efter något annat än en själv, och då man inte förmår sig leva upp till standarden som förväntas, ja då blir man stämplad. Inte nödvändigtvis av skolan eller omgivning, utan av sig själv. Många klarar fortfarande av att hålla upp en charad i sällskap av andra. Men då dagen är slut och de långsamt släpar sina fötter till sina hem, dörren bakom dem stängs och ensamheten träder fram, då går det inte längre att låtsas.

Det är då som dagens skådespel bestraffar sig. All den energi som gått åt att sitta lugnt kvar vid pulpeten trots att insidan brinner, trots att det enda man vill göra är att springa iväg och skita i allt. All den energi som gått åt att försöka tygla sina impulser och undvika alla moment som kan få bägaren att rinna över. All den energi som gått åt att bara försöka smälta in och vara som alla andra. Den energin tar någon gång slut. Och då den gör det, finns det inget mer att ge.

Vi kan inte se hur en människa innerligen lider, men vi kan försöka förstå. För bakom alla handlingar finns en orsak. Vi ser en vän förvandlas till en nonchalant och arrogant människa. Från någon vi trivdes att dela vår tid med till någon vi avskyr. Vilken jävla idiot tänker vi. Men kom ihåg att bakom varje snäsig kommentar och otrevligt bemötande vi får så finns en orsak. Ingen människa som mår bra behandlar någon annan dåligt, det går emot vår natur. Men då vår natur besudlas av smärta och misär, då vårt inre tar ont, då förändras vi.

Att detta är något som skall tolereras påstår jag ej. Ingen har rätten att behandla dig dåligt. Men med vetskapen om att beteendet kommer från en trasig plats, behöver du inte längre ta åt dig. Behöver inte längre titta dig själv i spegeln för att hitta en förklaring. Känner du att du vill hjälpa denna människa är detta självklart det mest underbara du kan göra. Och det mest värdefulla man kan ge är sin tid. Lyssna. Åsidosätt dina åsikter och begär att tillrättavisa och bara lyssna.

Då du gör det händer något vackert. För då en människa som hela sitt liv blivit missförstådd och förbisedd äntligen får stiga in i skenet av omtanke, då öppnas hon. Smärtan som så länge burits av två ensamma axlar blir nu en aning lättare då den delas. Ensamheten som så länge varit den enda kompanjonen i hennes sinne fylls nu av värme. Att du inte besitter alla svar spelar ingen roll, det är inte det viktiga. Det viktiga är att du finns.

Det finns allt som oftast en orsak till det onda och den orsaken behöver inte vara du. Så begyll  denna värld med din omtanke och förståelse, det kan lyfta fram ljuset i även de mörkaste platser.

Tack.
#ajunkiespath