Home Livets lärdomar Meningen med livet

Meningen med livet

av David

Med snart femton månaders nykterhet bakom mig har inom mig en fråga börjat gro. En fråga som jag kanske aldrig kommer kunna svara på men som ändå ligger där och väntar på att bli besvarad. Ni som läser mina texter vet hur jag älskar att begrunda saker och ting på djupet för att hitta meningen med allt vad detta liv erbjuder. Och det är just det denna fråga handlar om, att gå till djupet av allt det jag gör, till djupet av vem jag idag är och framförallt varför saker och ting inte längre är som de brukar. Frågan jag ställer mig själv är

hur?

Många gånger tidigare har jag försökt bli nykter med föga resultat. Många gånger har jag varit fast besluten om att lämna det gamla livet bakom mig, bara för att finna mig dagen där på mer borta än någonsin tidigare. För hur gärna jag än ville kunde jag inte finna någon mening med det hela. Sitta nykter, stirrandes med en tom blick och se hur livet passerar framför ögonen. Se människor som skrattar och har roligt, se människor njuta av god mat och gott sällskap, människor som verkar finna glädje i att bara finnas till. Jag kunde inte förstå, kunde inte förstå hur alla orkade knega på, dag efter dag, på samma sätt och dansa denna vals kallad ”det normala”.

Sedan länge har jag vetat att det alldagliga inte räcker till för mig, att jag behöver något mer. Att de vanliga orsakerna till varför jag borde göra si eller så inte var tillräckliga. De betydde ingenting för mig. Att hyran måste betalas räcker inte till för att jag skall göra ett jobb som jag hatar. Eller att jag borde se ut eller bete mig på ett speciellt sätt för att passa in. Bara för att samhället säger åt mig att denna väg är den rätta att gå, kommer inte att få mig att följa. Jag behöver något mer, jag behöver mening.

En mening med livet är väl något det flesta av oss söker. Jag har funnit att för mig är det något av det viktigaste i livet. Går jag dag ut och dag in i samma spår utan att ta mig framåt, utan att åtminstone försöka sträva efter det jag vill ha, så brister mitt inre. Den gråa hinnan jag tidigare har nämnt lägger sig som ett täcke över allt det jag älskar och kväver det. Då jag inte får ha mina händer fria utan är fast i en rutt utan en åtråvärd destination så infinner sig samma känsla som då drogerna härskade över mitt liv. Den känslan av att bojor fastkedjas vid mina lemmar och får varje steg framåt att kännas som en miserabel börda.

Förväxla dock inte denna analogi med att bojorna skulle på något sätt representera utmaningar. Utmaningar är en lika viktig del av mitt liv och jag kräver motstånd för att känna liv. Det bojorna representerar är motstånd och utmaning utan mening. För med en mening känns lidandet mer som en gåva. Nu påstår jag inte att lidandet i detta fall skulle vara varken bekvämt eller behagligt, nej. Det är fortfarande obekvämt och det är fortfarande obehagligt, men då vi ser en större mening än bara ”därför”, ja då är lidandet en gåva för detta kommer att leda oss till något vi vill ha, till något som för oss är åtråvärt.

Så för att återgå till frågan jag ställt mig själv: hur? Hur har jag klarat av att vara nykter denna gång men inte tidigare. Svaret är givetvis en fusion av ofantligt många faktorer, om så tillräckligt många för att göra frågan omöjlig att svara på. Men det svaret jag finner av att verkligen känna efter i djupet av mig själv, är att jag funnit mening. Att orsaken till varför jag är nykter är för att jag hittat en orsak att stiga upp morgnarna, en orsak till att trots lidandet fortsätta framåt med ett leende på mina läppar. Jag har funnit något som får mina ögon att vattnas fastän hur många gånger jag pratar om det, något som får en glöd inom mig att tändas och min vilja att väckas. Det är något som får mig att sammanställa ord på ett sätt jag inte trodde mig kunna både i text och i tal.

Denna mening som jag pratar om är den ni hör då jag föreläser och som ni förhoppningsvis känner då jag skriver. Vi har alla en plats ämnade för oss på denna jord, det behöver inte vara något märkvärdigt eller stort, det behöver bara väcka något inom oss, något som får oss att känna oss levande och fria.

Så finn din mening med livet, den kanske inte är synbar just nu men jag lovar dig att om du följer din inre röst så kommer du att finna den till sist.

Tack.
#ajunkiespath

You may also like

6 kommentarer

Cindy Blöth mars 6, 2019 - 7:47 e m

Kloka människa. Genom dina val du har gjort så har du gått igenom eld och gått över dina gränser. Nu har du en erfarenhet som fått dig att blomstra. Låter kanske lite bakvänt att säga så men känns som om din levnadshistoria är förutbestämd och att du nu har gett dig in i en makalös inre resa. Hoppas jag en dag får sitta bland publiken och höra dig tala 😊

Svara
David mars 7, 2019 - 3:35 e m

Jag vill hoppas att allt det jag gått igenom så kan komma till nytta för någon annan 🙂
Jag har planer på att ordna en föreläsning i vasa området inom kommande månader, håll utkik! 😀 ❤

Svara
Emma :berg mars 6, 2019 - 7:57 e m

Tack David!
jag blir sa glad av att lasa din text, och det ar fantastiskt att folja dig, jag kanner igen mig i det jag laser och i dig, glad och stolt att du funnit din mening och underverk du gor gemom att dela med dig. Kramar fran Norrland

Svara
David mars 7, 2019 - 3:32 e m

Tack Emma! Och kram på dig med ❤ 🙂

Svara
Christina mars 9, 2019 - 11:59 f m

Cindy skriver exakt de ord som jag hade skrivit om jag kunnat uttrycka mig lika bra.
Jag får positiva rysningar ända in i själen av dig David och din Resa och är så otroligt glad för din skull, för din Mammsis skull och för oss allas skull som har glädjen att följa med dig, på avstånd men dock!!
Stor kram!!! 💜🤗💜

Svara
David mars 11, 2019 - 9:33 f m

Tack Christina! Så roligt att ha dig med 😀 ❤

Svara

Kommentera