Framför mig står en människa, så vacker, så insiktsfull. En personlighet likt ingen annans med ett leende så varmt att isberg smälter i dess närvaro. En personlighet definierad av dess ansiktsuttryck, skämt och rörelser, alla så beskrivande, alla så underbart exceptionella. Du är förutsägbar i den du där, men dina handlingar spontana. Vet du om hur värdefull du är? Förstår du att det är då du är dig själv som bitarna faller på plats och de som är menade att älska dig öppnar sina hjärtan för dig?
Vem du än är, så hoppas jag att du vet att ditt sanna jag är det vackraste som finns.
Varje gång du gör något som är klassiskt du, så ler jag varmt inombords och tänker, Ja sån är du. Men varje gång du försöker vara något du inte är, så tar mitt inre sjukt och jag frågar mig själv, Varför? Varför förnedrar du ditt äkta jag på detta sätt? Ser du inte värdet i att vara den du är? För jag, likt många andra, älskar dig, jag hoppas du vet.
Bara du själv skulle kunna se det jag ser i dig, då skulle du tacka livet varje gång dina ögon öppnades inför en ny dag. Du skulle inte längre behöva förändra ditt yttre eller hata dina drag, för du skulle förstå, likt mig, att det vackraste som finns är du i din nakenhet. Då allt som inte hör till din äkthet försiktigt faller av dig och det enda som finns kvar är din kropp och själ, så skiner du starkare än solen. Om du bara såg det jag såg, då skulle du inte längre försöka vara något annat än det du är.
Vad jag skulle önska av botten av mitt hjärta är att du skulle ta vara på dig själv likt du tar vara på de du älskar. Se dig själv i samma sken du ser dina medmänniskor. Att fast du faller, våga ta dig kraften till att stiga upp igen. Och om ingen just nu finns i din närhet för att skrubba dina sår rena, visa då dig själv respekten du förtjänar och var den människan som tar hand om dig. Med tiden, genom kärlek till dig själv och kärlek till livet, kommer allt annat att ordna sig. De människor som dig förtjänar kommer att ersätta tomheten av ingen eller av tidigare dåligt sällskap och fylla ditt liv med ännu mer kärlek.
Jag vet inte vem jag pratar med eller vem du är, men allt detta det vet jag. Så jag hoppas att du från denna dag börjar se det vackra i dig själv, börjar ta hand om dig så som du förtjänar och om det innebär att söka hjälp utifrån, gör då det. Ta chansen, tänk hur bra liv du skulle kunna skapa åt dig om du alltid ville ditt eget bästa. Tänkt hur vackert ditt liv skulle vara om du kunde se dig själv så som jag gör.
Du, min vän, är en gåva till oss alla, jag hoppas du vet.
Tack.
#ajunkiespath
4 kommentarer
This made me cry.
Vad fint David!
Underbara du. Som att läsa från själen. Tack 💜
När en högkänslig person har förmågan att sätta ord på sina känslor och tankar blir det poesi. Det är en av dina gåvor David!