Under tio år av mitt liv missbrukade jag droger. Idag är jag 25 år gammal, och lever ett drogfritt liv i österbotten Finland.

Jag har startat ett företag som är dedikerat till att hjälpa andra. För vad jag har märkt är att trots att allas historier är unika, så är våra känslor och tankar väldigt lika.

Jag driver även bloggen “A Junkies Path”, där jag skriver om mitt liv som tillfrisknande narkoman.

Tveka inte med att skicka till mig personligen om det är något ni undrar över, jag svarar i mån av möjlighet så fort jag kan.

Under tio år av mitt liv missbrukade jag droger. Före det var jag var en väldigt energisk och känslig kille, två egenskaper som lätt blir uttryckta på fel sätt, vilket också gör dem lätt att missuppfattas. För jag var inte rebellisk eller aggressiv, inte heller låg det i min natur att ställa till med problem eller göra människor förbannade. Och visst skulle jag gärna varit förmögen att kunna lyssna på en annan människa prata eller kunnat bibehålla min koncentration i mer än några minuter.

Men det bara blev så.

Omgivningen gick självfallet inte med på att låta mitt beteende fortsätta, så med skarpa röster kom tillsägelser efter tillsägelser. Jag fick konsekvenser för mitt beteende och blev skickad till rektorn för allvarliga diskussioner. På samma gång höll barnen sig på avstånd och de äldre mobbade mig. Lilla jag gick runt och fundera över varför det var så svårt att tycka om mig. Varför alla alltid var arga eller förbannade. För jag hade ju inte försökt vara till besvär, hade inte försökt störa alla runtom mig, det bara blev så.

Som den osäkra unga mannen jag då var, fann jag drogerna. Och drogerna, de gav mig liv. De gjorde det för mig som ingen någonsin tidigare hade lyckats med, de gjorde mig hel, de hjälpte. Till en början var allt underbart, jag hade ju funnit den komponent som alltid fattats från mig. Men det som jag en gång trodde gav mig liv, började sakta ta det ifrån mig. Mina pengar, min familj, mina vänner, mitt hem och främst av allt mig själv. Ända tills jag inte hade något annat kvar än min röst, och min röst den bad om hjälp.

Idag är jag 25 år gammal och lever drogfritt. Jag har startar ett företag som är dedikerat till att hjälpa andra. För vad jag har märkt är att trots att allas historier är unika, så är våra känslor och tankar väldigt lika. Som om att alla unga jag i mitt yrke bemöter är kopior av mig själv, det förflutna skiljer men insidan är sig lik. Vad jag också har lärt mig är hur svårt det är hjälpa någon man inte förstår, det är här erfarenhet är så värdefullt. För att ha någon som både lyssnar, förstår och föregår med gott exempel, kan göra så otroligt mycket för vilken väg man väljer i livet. Jag vet vad det skulle kunna gjort för mig.