9 månader nykter & drogfri

Så mycket som förändrats under loppet av några månader. Allt är så annorlunda nu, mitt tidigare liv känns så avlägset och overkligt. Jag har ibland svårt att identifiera mig med den sorgsna, trasiga David som kröp in på behandlingshemmet för 9 månader sedan. Jag var så otroligt olycklig och miserabel. Det spelade inte längre någon roll vilka kombinationer och mängder jag tryckte i mig, inget tycktes lösa denna hopplöshet jag kände, inget som längre helst lindrade.

Före jag kom till behandling hade jag tappat nästan allt. Jag hade inte längre något hem och spenderade nätterna i okända sängar och på kalla golv. Både vänner och familj hade tagit avstånd från mig på grund av den väg jag valt att gå. Det kändes då som om de alla svikit mig, idag förstår jag att det var jag som svikit dem. Drogerna var den enda värme jag fick, drogerna var min enda tröst till ett liv jag skapat åt mig själv. Likaså var det orsaken.

Det finns dock en person som alltid stått vid min sida. En person som aldrig slutade tro på mig och aldrig tappade hoppet. Utan denna människa skulle jag idag inte vara i liv, ännu mindre så nykter. Detta är förstås min mamma. Min mamma som alltid tagit hand om mig då min egen kropp gett upp. Min underbara mamma som otaliga gånger ordnat plats och kört mig till behandlingshem, avgiftningar och sjukhus. Min stackars mamma som ofrivilligt blivit tvungen att se på då hennes egen son långsamt begår självmord i drogernas famn, utan att själv kunna göra något åt det. Min underbara stackars mamma, den människa jag älskar av hela mitt hjärta, har lidit mest av alla i mitt missbruk…
Tack mamma för att du finns.

Idag kan jag stolt säga att jag inte längre är den person som endast orsakar smärta och lidande hos alla runtom mig. Idag lever jag i harmoni med mitt samvete och förstår att jag inte längre kan ljuga och manipulera min väg fram i livet. Jag tar an mina problem med ärlighet och öppet sinnelag. Mina pengar tjänar jag på legal väg och behöver inte längre begå kriminella handlingar för att överleva. Jag behöver inte heller längre ha ögon i nacken och vara på min vakt, för idag kan jag lita på människorna runtom mig, likaså kan de lita på mig.

Så som mitt liv ser ut idag kunde jag inte ens föreställa mig i missbruket. Bara att vara nykter en längre period var helt otänkbart. Men nu har jag till och med fått ett jobb med underbara kollegor och fantastiska chefer. Ett jobb där människor litar på mig och jag blir behandlad som en av dem istället för en av de andra. Jag har fått tillbaka mitt körkort och kunnat köpa en bil, och tack vare nykterheten så finns båda ännu kvar. Mitt liv är idag fyllt av otroliga upplevelser och främst av allt, betydelsefulla relationer.

För var dag som går så växer min självrespekt och jag lär mig, sakta men säkert, att älska och förlåta mig själv. 9 månader nykter och drogfri må för mig kännas länge och jag är mer än stolt över mig själv. Men efter allt som jag redan hunnit uppnå och lyckas med, så är det en sak som jag är så övertygad om att varje hårstrå på min kropp reser sig då jag tänker på det. Varje cell i min kropp vet detta och universum viskar det stillsamt i mitt öra varje kväll.

Detta är endast begynnelsen.

Tack.
#ajunkiespath

Follow my blog with Bloglovin