Så mycket som förändrats under loppet av några månader. Allt är så annorlunda nu, mitt tidigare liv känns så avlägset och overkligt. Jag har ibland svårt att identifiera mig med den sorgsna, trasiga David som kröp in på behandlingshemmet för 9 månader sedan. Jag var så otroligt olycklig och miserabel. Det spelade inte längre någon roll vilka kombinationer och mängder jag tryckte i mig, inget tycktes lösa denna hopplöshet jag kände, inget som längre helst lindrade.
Före jag kom till behandling hade jag tappat nästan allt. Jag hade inte längre något hem och spenderade nätterna i okända sängar och på kalla golv. Både vänner och familj hade tagit avstånd från mig på grund av den väg jag valt att gå. Det kändes då som om de alla svikit mig, idag förstår jag att det var jag som svikit dem. Drogerna var den enda värme jag fick, drogerna var min enda tröst till ett liv jag skapat åt mig själv. Likaså var det orsaken.
Det finns dock en person som alltid stått vid min sida. En person som aldrig slutade tro på mig och aldrig tappade hoppet. Utan denna människa skulle jag idag inte vara i liv, ännu mindre så nykter. Detta är förstås min mamma. Min mamma som alltid tagit hand om mig då min egen kropp gett upp. Min underbara mamma som otaliga gånger ordnat plats och kört mig till behandlingshem, avgiftningar och sjukhus. Min stackars mamma som ofrivilligt blivit tvungen att se på då hennes egen son långsamt begår självmord i drogernas famn, utan att själv kunna göra något åt det. Min underbara stackars mamma, den människa jag älskar av hela mitt hjärta, har lidit mest av alla i mitt missbruk…
Tack mamma för att du finns.
Idag kan jag stolt säga att jag inte längre är den person som endast orsakar smärta och lidande hos alla runtom mig. Idag lever jag i harmoni med mitt samvete och förstår att jag inte längre kan ljuga och manipulera min väg fram i livet. Jag tar an mina problem med ärlighet och öppet sinnelag. Mina pengar tjänar jag på legal väg och behöver inte längre begå kriminella handlingar för att överleva. Jag behöver inte heller längre ha ögon i nacken och vara på min vakt, för idag kan jag lita på människorna runtom mig, likaså kan de lita på mig.
Så som mitt liv ser ut idag kunde jag inte ens föreställa mig i missbruket. Bara att vara nykter en längre period var helt otänkbart. Men nu har jag till och med fått ett jobb med underbara kollegor och fantastiska chefer. Ett jobb där människor litar på mig och jag blir behandlad som en av dem istället för en av de andra. Jag har fått tillbaka mitt körkort och kunnat köpa en bil, och tack vare nykterheten så finns båda ännu kvar. Mitt liv är idag fyllt av otroliga upplevelser och främst av allt, betydelsefulla relationer.
För var dag som går så växer min självrespekt och jag lär mig, sakta men säkert, att älska och förlåta mig själv. 9 månader nykter och drogfri må för mig kännas länge och jag är mer än stolt över mig själv. Men efter allt som jag redan hunnit uppnå och lyckas med, så är det en sak som jag är så övertygad om att varje hårstrå på min kropp reser sig då jag tänker på det. Varje cell i min kropp vet detta och universum viskar det stillsamt i mitt öra varje kväll.
Detta är endast begynnelsen.
Tack.
#ajunkiespath
15 kommentarer
Mega-Grattis till 9 nyktra månader!! 💜👏💜
Och så glad jag är för din Mammas skull också – som Mamma kan jag tänka mig vilken gåva dina 9 månader även är för henne! ❤
Tack för att du delar med dig & Kram du fina, kloka!! 🤗💜
Mega-tack för det Christina!
Jo, hon om någon uppskattar verkligen att se mig nykter och drogfri ☺️❤️
Vilken stark Mamma du har ❤ Som mamma och mommo kan man föreställa sej smärtan och förtvivlan.
Finns så många människor idag som far illa på olika sätt, så fint att läsa att du är en av dom som vågade söka hjälp ❤
Lycka till med allt i framtiden ❤
Så rörd jag blir av din text och din hyllning till din fina mamma❤️. David, du är super på att skriva. Lycka till vidare😊
❤️/ moster Gitta
Tack Gitta! Jo hon är en riktig super-mamma 😉❤️
Grattis.
Så roligt att läsa om någon som lyckas.
Tack Annika!
Ja tyvärr är vi inte många som tar sig ur missbruket. Och även om man tagit sig ur så är det ingen självklarhet att det förblir så, inklusive mig själv. Så viktigt att hålla kvar ödmjukheten inför livet och inte bli högmodig i tro om att man är frisk 😁
Ta hand om dig ☺️❤️
Grattis till 9 nyktra månader David och väldigt fint skrivet! Du har verkligen talang för att skriva. ☺
Thanks man! Kul att du tittar in o läser, det uppskattas verkligen ☺️❤️
Bra jobbat David!! Ja följer din blogg o är så glad för dina framsteg. Min sambo kämpar med samma saker, han är bra på väg, trots att han va fast i “träsket” över 20 år. Hoppas att både du o han kommer klara er bra resten av livet o hållas på rätt väg, men det tror ja absolut. Ändå rätt som du skrev, att man ska förbli ödmjuk o int tro att kampen är över för gott. Bra du har den insikten! Roligt att du fått jobb med bra typer omkring, det ger en mera krafter oxå! Kämpa vidare, o fortsätt skriv o berätta hur det går för dig! ❤
Tack så mycket! Jag hoppas allt går bra för dig och din sambo. Det är en hård kamp, både för missbrukaren och för alla som står nära. Keep strong, MissQ! ❤️
Fantastiskt jobbat David!
Jag gråter när jag läser din text; för att knarket är så hemskt, för att du är en sådan kämpe och för att du skriver så jävla bra.
Jag önskar dig allt gott! Kram!
Jag brukar också släppa en tår i skrivandets stunder. Visst känns det bra? ☺️
Kram på dig Anna❤️
Vad vackert du skriver.
Tack SoF ❤️