Jag vill så jävla mycket, men jag kan inte. Drogerna har pressat in sina klor i varenda beståndsdel av mitt väsen och jag har inte längre kontrollen över mina val. Jag som trodde att drogerna skulle ge mig frihet. Frihet från det mentala fängelse jag befann mig i. Jag som trodde de hade kraften att befria mig från alla mina sociala spärrar och göra mitt liv en aning enklare. Och det var precis vad de gjorde. Drogerna tog mig i dess varma famn och vaggade mig till trygghet. De sa åt mig med lugn röst hur allt kommer att ordna sig och att jag inte längre har något att oroa mig för. Om jag bara vetat priset jag skulle bli tvungen att betala för denna kortvariga frihet.
Drogernas famn kallnade snabbt och jag kände hur min frihet slets ur min kropp. Drogerna hade nu kontrollen över mitt liv och lät mig inte längre göra mina egna val. Innan detta hände var jag väldigt äventyrlig till person och ville hela tiden pröva på nya saker, en starkt bidragande orsak till varför jag så gärna testade droger i första början. Drogerna i sin tur tog över min nyfikenhet och efter ett tag ville jag inte prova på något annat än nya droger. Min entusiasm inför livet dog bort och det enda som fanns kvar var knarket
Nu för tiden får jag uppleva något väldigt speciellt i samband med nykterheten. Det som jag i så otaligt många år har drömt om. Frihet! Total jävla frihet! Detta är något som jag, till denna grad, aldrig tidigare upplevt och det är något som jag tar väldigt väl vara på. Nu i nykterheten gör jag det som missbruket inte lät mig göra och prövar på precis allt som jag får möjlighet till. Det finns ingen upplevelse eller utmaning som jag tackar nej till. Allt från att rida på hästar och väggklättring, hinderbanelopp och nöjesfält, simning och vandring. Till mer psykiska utmaningar som började med att våga gå till butiken och köpa mjölk bland andra människor, för att sedan utvecklas till att våga föreläsa inför hundratals personer.
Så otroligt många saker jag fått uppleva sedan jag blev nykter. Genom att anta alla utmaningar så märker jag min potential. Vartefter något nytt klaras av så växer mitt självförtroende och jag börjar inse hur stort hinder endast mina små tankar varit. Det har inte varit min fysik eller mina avsaknade talanger som fallerat, utan endast min tro på mig själv.
För varje dag som kommer så visar sig nya möjligheter, upplevelser och utmaningar. Idag är jag så otroligt lyckligt lottad att jag inte längre är slav inför något. Jag kan anta mig allt som kommer i min väg och får göra precis vad jag vill, då jag vill.
Idag är jag fri.
Tack.
#ajunkiespath
4 kommentarer
Om man vore helt fri från sina begränsande tankar…
Då skulle jag njuta, men vem hindrar mig att njuta trots mina begränsande tankar? Jag själv. Ingen annan.
Ibland vill man så gärna att någon annan löser ens problem, att någon hittar nyckeln elr verktyget.. Men man måste alltid göra ”grovjobbet” själv. Ibland har jag mina mörkare dagar då inget e kul, livet e trist osv.. Brukar säga åt mig själv då: Var och en är sin egen lyckas smed!
Så roligt att läsa att du har hittat din nyckel till livet! Beundrar personer som du, som tar tag i sitt ”skräp”, städar i sitt inre och där, där under nå känslomässigt bråte så hittade du nyckeln 🙂
Du har så rätt i allt du säger! Vi är ju alla i en ständig process med många motgångar och vi måste konstant hitta nya nycklar för att komma vidare i livet. Kram på dig Cindy ❤️
Så otroligt bra du beskriver något som jag tror att också väldigt många andra ungdomar kan känna igen sig i!
Super-Tack igen du fina kloka!
Och så bra sagt av dig Cindy om det där med nyckeln och som du David säger att det inte räcker med den där ena nyckeln utan flera nycklar för att komma vidare i livet!!
Kram på er! 💜
Ja man tror ofta man är ensam om sina problem. Men bara man vågar sträcka ut handen och be om hjälp, så märker man att de flesta går och tänker på samma saker som en själv😅
Kram på dig Christina ❤️