Samhällets tappra försök att bekämpa missbruk har sedan länge varit baserade på ineffektiva metoder. Vi krigar, vi slåss. Vi försöker bygga barriären så tydlig som möjligt mellan ”oss och dem”. Människor som bedövar sina psykiska problem med droger stämplar vi som kriminella, ger dem böter och låser in dem. Om den unga killen eller tjejen av ungdomens nyfikenhet testar på något och råkar åka fast, ja då märker vi dem i registret och skjuter fram dess framtida karriärs mål, kanske till och med gör dem omöjliga. Vi gör allt vad vi kan för att avståndet mellan dessa missbrukande människor och oss ska bli så långt som möjligt från vårt säkra lilla samhälle, där vi tryggt sitter och blundar för verkligheten.
Dagens metoder för att hantera missbruk är avskyvärda. Vi har lagar och inställningar baserade på rädslor och stigmatiseringar. Vi har människor som inte vet ett skit om saken att ta dessa beslut och forma lagarna kring det. Vi har ett problem som tack vare dessa faktorer växer sig större och starkare än någonsin. Likt ett monster som blivit given steroider och fått ryggen blodigt piskad av samhället för att fylla den med ilska och hat, allt för att få dess frammarsch så förödande som möjligt.
Bryr vi oss ens? Rädslan för förändring kommer att bli vår undergång.
På en god not börjar många inse vikten av förebyggande arbete. Att nå ut till och undervisa barn redan i ung ålder. Att informera föräldrar och lärare om droger och dess effekter. Att det inte fungerar att ljuga för barn genom skrämselpropaganda, istället berätta hela sanningen. De är inte dumma, de vet skillnaden. Allt sånt finner jag väldigt fint.
Men det finns ett problem.
Jag vill tro att vårt fokus ligger på fel ställe. Det pratas mycket om droger, alkohol och alla substanser som kommer därtill. Dess önskvärda effekter samt mindre önskvärda och vad priset blir att betala för det goda det ger. Men drogerna är inte problemet. Drogerna är endast en lösning på problemet, de må vara en väldigt destruktiv och ödeläggande en, men fortfarande en lösning. Problemet är något som kommer långt före drogerna. Det är något som många av oss redan från födseln får uppleva i form av djupa sår på psykiska plan, något som inte fungerar som det gör hos resten. För många andra är det traumatiska upplevelser och livets råa näve som krossar dess ljusa syn på livet, såren må läka men ärren finns alltid kvar. För vissa är det både och.
Så vad är problemet? Problemet är som sagt inte lösningen, och vice versa. Det jag tror vi ska lägga vår fokus på är psykisk ohälsa. Att undervisa i saker som att vårda sitt mentala tillstånd. Om att äkta styrka är att våga visa sig svag och be om hjälp. Om att ta hand om vår omgivning och älska vår nästa, om någon svagare än oss ramlar omkull så hjälper vi dem upp. Att släppa våra invändningar och fördomar och öppna våra sinnen för alla och allt som är nytt. Vi borde undervisa om självacceptans och vikten av att älska sig själv.
Allt detta är fina tankar men hur ska vi gå till väga? Att adressera alla problem i denna text skulle kräva en total omformning av samhället. Släppa våra rädslor och försöka se på problemen ur nya synvinklar, vara öppna för förändringar, ja till och med välkomna dem. Vi måste sluta kasta bensin på elden och rätta till vår fokus. Precis som texten om pusselbitar kan vi inte bara stirra på det vi tror vara problemet utan arbeta runt det.
Vi lever trots allt i ett demokratiskt samhälle och fast jag kanske inte är så såld på eller ens stöder idéen att så länge tillräckligt många tycker annorlunda än mig så betyder min röst ingenting (som också är en diskussion för ett senare tillfälle), så har vi rätten att rösta på vem vi vill. Riksdagsvalet är på kommande och jag kan ärligt säga att jag inte vet ett skit om vilken skillnad en politiker väl inne kan göra. Men i alla fall, hitta någon som stöder de rätta sakerna och ge din röst. För så som vårt samhälle är uppbyggt idag är det en av vägarna till förändring.
Eller ringer ni mig så kan vi gadda ihop oss, starta en revolution och ta över staten. Antingen eller, im fine either way.
Tack.
#ajunkiespath