De säger att tiden läker alla sår. Det är väl kanske inte hela sanningen, men det är en viktig komponent då vi tillfrisknar. Jag har försökt bli nykter många gånger. Jag har väntat vad som känts för mig, en evighet, men ingeting har blivit bättre. I missbruket löstes mina problem på några sekunder, av denna vana har mitt tålamod blivit nästintill obefintligt. Jag försökte vara nykter dagar, veckor, månader bara för att dra slutsatsen att det blir inte bättre än så här. Att jag bara är så jävla sjuk att jag måste knarka för att ens må lite bra. Jag hade bara inte gett det tillräckligt med tid och ännu mindre, tillräckligt arbete.
Vi narkomaner och alkoholister har spenderat åratal på den totala förgörelsen av våra liv. Vi har såna djupa ärr av våra liv att vi måste använda eftersom smärtan är för stor. Denna smärta kommer inte att försvinna under tiden på ett behandlingshem. Våra liv kommer inte automatiskt att redas upp bara för att vi söker hjälp. För vårat grundproblem är ju inte missbruk, missbruket är en symptom av våra underliggande problem. Dessa problem är såna som många går runt och bär på. Vi försöker alla hantera våra problem på ett eller annat sätt. Narkomanernas sätt är väldigt destruktivt, det är väldigt svårt att dölja i längden och det har ödesdigra konsekvenser. Inte bara för individen utan för hela samhället.
Och samhället verkar ha svårt att förstå detta fenomen, de undrar varför knarkarna inte bara slutar. Du har ju varit på behandlingshem en månad, nu är du ju frisk. De förstår inte att vi blir aldrig friska från detta. Men sekunden vi slutar använda, så börjar vi tillfriskna, och tillfriskningen är en livslång process. Det händer inte på en dag eller två inte heller på en månad eller tre. Det händer inte heller över en behandlingsperiod eller några samtal med en terapeut. Vi måste bli av med denna tanke att det skulle kunna finnas en ”quick-fix” för något som ligger så djupt som detta.
Kommuner förlorar både pengar och liv på att snåla med behandling. Många kommuner vill inte ens ge betalningsförbindelse för längre än någon månad till eftervård, även fast klienten själv vill fortsätta. De skickar knarkare och alkoholister gång på gång på denna 1 månads behandling och bannas över att de aldrig klarar av att hålla sig nykter. Av reslutaten de får av denna metod anser de ju självklart att dessa människor är obotliga. Det finns inget hopp, säger de och fortsätter med samma teknik. De tänker att det inte är värt att sätta pengar och tid på en knarkare för hen kommer ändå, förr eller senare, att stryka med.
Vi behöver tid, lång tid! Att ge behandlingen som ett paket skulle enligt mig vara optimalt. En 6-12 månaders plan, där både behandlingshem och eftervård ingår. Istället för att förlita sig på att knarkarna själva kommer att veta vad de behöver då behandlingen är över (för det är ju precis därför vi hamnat fast i drogerna, för att vi är så duktiga på att ta egna beslut, eller hur?). Det skulle vara mer inriktat på att ge personen i fråga maximalt med stöd istället för att försöka göra det så billigt och snabbt som möjligt. Vi borde fokusera på att skapa hela funktionerande människor och inte såna som bara tillfälligt är nyktra.
Vi behöver en förändring.