Home Missbruket Bakom molnen

Bakom molnen

av David

Svetten dryper ner och täcker hela min kropp med en våt hinna. Man skulle kunna tro att jag håller på att dö av värmeslag, men jag fryser. Hela jag skakar av frossa som om jag legat naken ut i en snödriva. Varje minut känns som en dag och det är omöjligt att ligga still. Jag vrider och vänder mig för att hitta en bekväm position, men det är omöjligt. Lakanen är genomblöta av allt gift som sipprar ur min hud och de korvar ihop sig till en blöt kall boll i mitten av sängen. Jag sträcker mig efter min telefon för att se om morgonen snart är kommen. 01:00… Det är nu tjugofyra timmar sedan jag senast tog droger men endast en timme sedan jag lagt mig ner i sängen, dödstrött, i tron om att få lite vila.

Myrorna kryper genom min kropp, jag kan inte ligga still och mina muskler är så kraftlösa att de inte klarar av att bära mig. Varenda jävla kroppsdel vrålar av smärta, men det är endast ytlig smärta. Ytligt lidande kan jag stå ut med. Men dessa tankar. Dessa tankar och känslor är skapta av Satan själv. De är så mörka och plågsamma att de skulle driva vem som helst till vansinne.

Jag blir dragen djupt ner i en dyster resa genom mitt samvete. Intensiva filmklipp av alla brutna löften och skamfulla handlingar spelas upp bakom mina ögonlock. Jag får se alla tårfyllda blickar mitt beteende orsakat. Min familjs besvikna ansiktsuttryck då jag gång på gång krossar deras förtroende. Mina vänners bittra miner efter alla lögner som blivit sagda. Jag ser hur jag hejdlöst röjt min väg fram genom människors liv, utan att bry mig om de djupa spår av förödelse jag lämnat bakom mig. Mitt lilla hjärta klarar inte längre av att möta mig själv utan drogernas bedövning. Jag bryter ihop. Tårarna börjar forsa ner längs ansiktet. Jag försöker med all min kraft att hålla dem inom mig, men det går inte. Jag orkar inte längre kämpa emot mina känslor. Jag ger upp.

Här ligger jag, ensam och nedbruten av mina egna val. Det finns ingen att skylla på och inget som kan trösta mig. Det känns fel att ligga och tycka synd om sig själv. För det var ingen som tvingade mig att trycka i mig alla dessa substanser. Ingen som drev mig till att göra alla de saker jag gjorde. Det var jag. Tanken av detta gör mig galen. Hur har jag kunnat bete mig så som jag gjort? Så mycket vackert dessa två händer har förstört. Så många hjärtan som blivit förkrossade av de ord som lämnat mina läppar. Hur ska de någonsin kunna förlåta mig? Hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv?

Min telefon plingar till. Jag sträcker mig hastigt efter den i hopp om någon sorts distraktion från detta helvete. Med darrande händer låser jag upp telefonen och ser ett meddelande. “Behöver du något?” Jag känner igen numret och förstår att det inte handlar om någon som vill ge mig emotionellt stöd, utan någon vill sälja en kemisk variant av det. Frestelsen är stor. Bara tanken av att fly en sista gång gör att min abstinens avtar och min mun börjar vattnas. Tankarna skenar iväg, jag börjar romantisera om mitt tidigare liv. Kanske det inte var så farligt, kanske jag bara överdrivit. Min andning blir tung då jag ligger och fantiserar om hur underbart det skulle vara. Slippa denna jävla smärta, bara en gång till.

Min kropp skriker efter bedövning och förser mig med sin sista dos adrenalin för att ge mig kraft. Kraft för att kunna ta mig härifrån, kraft att kunna ge min kropp det som den behöver. Jag greppar tag i telefonen för att svara. Mina händer darrar mer än någonsin och mina fingrar åker så snabbt över skärmen att mina ögon inte hinner med.

Meddelandet skickat

Snart skall jag fly. Min blick flyttas långsamt uppåt för att se vad jag egentligen skrivit. Förvånad stirrar jag på skärmen.

Nej tack

Min kropp känner sig lurad och som ett jävla slag i magen slår avtändningen på igen. Musklerna börjar krampa och av det som känns som mitt sista andetag stönar jag av smärta. Snyftandes kryper jag ihop i fosterställning och kramar om mitt blöta ihopkorvade lakan. Det är blött och det är kallt, men det är det enda jag har. Tårarna som rinner ur mig svider av alla kemikalier min kropp så länge varit fylld av.

Men jag ler.

Det är ensamt, det är kallt, allting tar sjukt och allt är åt helvete. Men jag ler. För någonstans djupt inom mig finns en glöd. Vid detta tillfälle har jag ingen aning om vad denna glöd innebär. Det enda jag vet är att jag tagit ett beslut. För första gången i mitt sorgliga hjälplösa jävla liv så har jag tagit ett beslut. Ett beslut om att göra allt vad som krävs för ett bättre liv. Att vad som än kommer i min väg och hur länge det än tar så ska jag inte ge upp. Ingen abstinens, ingen känsla, ingen tanke, ingen människa, ingenting kan längre stoppa mig. Detta beslut har länge legat och grott inom mig. Men nu, nu har det äntligen blommat.

Det knackar försiktigt på dörren följt av ett behagligt “Godmorgooon“. Just ja, än en gång har jag varit så borta i min egen värld av tankar och känslor att jag glömt bort var jag är. Utanför den stora vita dörren framför mig, ligger ett behandlingshem. Hemmet är fyllt av människor som är likadana som jag och går igenom exakt samma sak som jag. Utanför denna dörr ligger kärlek och värme redo att frikostigt ges till mig. Allt jag behöver göra är att gå fram och öppna den. Vägen dit känns skrämmande och ofantligt lång, men jag är redo. Jag är redo för mitt nya liv.

Jag kravlar mig ur min blöta säng. Mina ben darrar då jag lägger vikt på dem, men jag slipper upp. Försiktigt hasar jag min väg fram till fönstret. Jag drar långsamt upp gardinerna och känner hur solens sken värmer min kalla bleka kropp. Det pirrar överallt och en rysning går upp längs ryggraden, som om något inom mig vaknat. Som om solens värme inte bara värmt upp min hud, utan även min själ. Jag sluter mina ögon och tar ett djupt andetag. En tår faller ner på min läpp, den söker sig in mot min mun och lägger sig stillsamt ner på min tunga. Den smakar inte lika surt och bittert som den brukar. Den smakar sött. Den smakar hopp. Jag kan inte låta bli att le. Kinderna darrar av att forma detta förglömda ansiktsuttryck, men jag bryr mig inte.

Där står jag naken, blek och kall med ett leende större än någonsin förut och mina armar utsträckta, redo att omfamna solen. Jag må se ut som världens idiot, men vet ni vad, jag bryr mig inte. En värld av möjligheter och upplevelser ligger framför mig och jag är redo att ta mig an vad än som kommer i min väg.

Välkommen livet” viskar jag tyst för mig själv.

 

Tack.
#ajunkiespath

You may also like

19 kommentarer

Helene september 12, 2018 - 5:38 f m

Du är fantastisk på att beskriva!!!!
Åååå vilken kämpe du är!
Och för mig som försöker vara det där plinget med emotionellt stöd…
Inger du hopp!!
Tack

Svara
David september 12, 2018 - 1:53 e m

Kul att höra Helene! Fortsätt vara den lilla glimten ljus i människors liv 😉
Kram❤️

Svara
Malin september 12, 2018 - 2:17 e m

Hej! Hittade just till din blogg och har läst igenom alla inlägg, du är otroligt bra på att skriva, man kan riktigt leva sig in i det du skriver. Du skriver med känsla och ärlighet. Skriva är något du verkligen behärskar. Vilket liv du har haft, otroligt att du äntligen är fri!

Det jag kom att tänka på när jag läste dina blogginlägg var att Sebastian Stakset, som är en fd. drogmissbrukare och som rappade i Kartellen (kanske du vet vem han är?) kommer och besöker Jakobstad den 28 september och berättar om sitt liv. Tänkte bara tipsa om du skulle vara intresserad 🙂 kan sätta in en länk till facebookevenemanget (om den inte funkar sök då på: Sebastian Stakset besöker Jakobstad).

Stort lycka till med allt!!

https://m.facebook.com/home.php?ref=m_notif&notif_t=group_activity#!/events/497997510717308/?acontext=%7B%22ref%22%3A%222%22%2C%22ref_dashboard_filter%22%3A%22calendar%22%2C%22action_history%22%3A%22%5B%7B%5C%22surface%5C%22%3A%5C%22dashboard%5C%22%2C%5C%22mechanism%5C%22%3A%5C%22main_list%5C%22%2C%5C%22extra_data%5C%22%3A%5B%5D%7D%5D%22%7D&ref=bookmarks

Svara
David september 14, 2018 - 8:52 f m

Tack Malin! Kul att ha dig med på min resa ☺️
Jag ör faktiskt påväg att se hans föreläsning då jag känner till honom från förr 😁

Ta hand om dig❤️

Svara
Anonymous september 12, 2018 - 6:34 e m

Du borde definitivt skriva en bok, du har gåvan✌️

Svara
David september 14, 2018 - 8:52 f m

Haha ja tack så mycket😁❤️

Svara
Sabina september 14, 2018 - 6:10 f m

Du skriver helt otroligt bra och det är ett nöje att läsa dina texter, även om det är tungt då jag inte ens kan föreställa mej de missöden du så ofta beskriver. Du är en stor inspirationskälla och jag är så sjukt imponerad av din målmedvetenhet och kämparglöd. Ett stort lycka till på din färd!

Svara
David september 14, 2018 - 8:55 f m

Ojj tack tack! Jätte kul om du tycker om det jag skriver☺️
Kram på dig Sabina❤️

Svara
JS september 14, 2018 - 12:55 e m

Svara
David september 15, 2018 - 7:49 e m

☺️❤️

Svara
Jennie september 14, 2018 - 6:50 e m

Blir så fylld av livsglädje och hopp när jag läser detta. Älskar hur du genom din sårbarhet lyckas få fram dina upplevelser och känslor i en text så att jag liksom känner att jag är där själv, känner värmen av solens sken och känner den söta smaken av hopp.
Har nyligen, i mina studier till socionom läst om hur viktigt det är att våga vara sårbar för att få så mycket ut av livet- och få så bra relationer till andra som möjligt (tips: se Brene Brown, the power of vulnerability på youtube). Och det vågar du. Du vågar visa sårbarhet och det är så imponerande och inspirerande. Jag tänker att det finns så många människor (och framför allt män) som har så svårt att uttrycka sig och visa känslor och kanske ser sårbarhet som en svaghet. Men du, med din blogg och dina föreläsningar lyckas få fram styrkan i sårbarhet.. Alla kan inte skriva så som du skriver (du har talang, men också din personliga historia, såsom alla andra), men när folk ser hur du kan och vågar uttrycka dig så kanske de också vågar prata/skriva mer och mer om sina känslor och tankar och det, DET gör gott för framtiden. Tack!

Svara
David september 16, 2018 - 2:48 e m

Va kul att mina texter ger dig glädje!☺️
Precis som du säger är det så värdefullt att kunna visa sig svag och erkänna sina brister. I missbruket lär vi oss att absolut inte visa någon av dessa saker för då blir du direkt utnyttjad. Jag tror det är något som många som levt det livet har problem med då de blir drogfria. Idag ser jag verkligen upp till ärliga människor, som är ärliga både gentemot sig själva och andra och vågar visar sina svagheter.
Ta hand om dig, kram❤️

Svara
Christina september 16, 2018 - 6:35 e m

Så fint sagt Jennie om Davids text & håller helt med dig! Tack även till dig!! 💚

Svara
Christina september 15, 2018 - 7:41 f m

Det är svårt att sätta ord på den Wow-känsla jag känner när jag läser din text – så bra att jag förstummas!.
Att kunna skriva är redan en stor konst i sig men att kunna sätta ord på varje svettdroppe, nerv, impuls mm är makalöst.
Vi är många som står på kö för att köpa din bok (ja, den bara måste ju bli av) but feel no pressure, none at all; vi väntar!
Av alla de fel och misstag du begått (vem gör inte det i sina liv, men få medger (‘jag har gjort fel’) och än mindre erkänner (jag har gjort det och det och det) ger du nu tusenfalt tillbaka.

Tack David!! 🙏💜🤗

Svara
David september 16, 2018 - 2:54 e m

Jag har ju aldrig skrivit något tidigare så det vill jag inte påstå att jag är någon expert på. Men jag har alltid lagt mycket uppmärksamhet på alla de små sakerna i livet, så jag lägger dem bara på ett papper o resten flyter på naturligt. ☺️

Haha jaa en bok känns väl lite väl långsökt för mina förmågor men kanske det kommer någon vacker dag 😅

Kram❤️

Svara
Becca september 18, 2018 - 8:41 f m

Dadde ja e så stolt över dej! Ja önskar dej all lycka o styrka ti lev ditt bästa liv!! <3

Svara
David september 18, 2018 - 7:08 e m

Tack Becca! Jag önskar dig det samma! ☺️❤️
Kram på dig❤️

Svara
Christina oktober 6, 2018 - 8:26 f m

Lyssnar på den här och tänker på hur den verkar rimma med det du ger ord för i det du beskriver ovan. Är så glad att du idag tagit många, många steg Framåt det sedan dess.
Du är en Förebild för många av oss, med mer eller mindre personliga erfarenheter av Helvetet du beskriver.
Tack & Kram! 🙏💜

https://www.youtube.com/watch?v=juh8QuZ2hgg

Svara
David oktober 6, 2018 - 9:45 f m

Den var vacker! Tack Christina! 🙂 ❤️

Svara

Kommentera