Home Livets lärdomar Fläckens historia

Fläckens historia

av David

Regnet smattrar på rutorna och mörkret har lagt sig för länge sedan. Jag sitter ensam i min lägenhet och tittar på väggen. Studerar alla fläckar, alla sprickor, alla missfärgningar. De har alla en historia att berätta. Varenda en har en rad av beslut baserade på känslor bakom sig. Det må vara en kaffe fläck spilld i stressen av att hinna med livets rappa takt eller lite rödvin som kastats åt sidan i en passionerad sammansmältning av två själar. Vem visste att en fläck kunde berätta så mycket, om någon annan än jag tänker så mycket kring saken vet jag dock inte.

Likaså kan en människas hy berätta en hel del historier. Den är fylld av ärr, missfärgningar och fläckar. Var och en med en egen liten berättelse. Jag finner dessa väldigt intressanta. Även min hy har en hel del ärr, jag må kanske inte minnas varifrån alla härstammar, men i vilket fall som helst så är de en del av mitt liv och de saker som hänt mig. Eftersom jag tycker om dessa små minnen har jag även lagt till många egna, märken som påminner mig om olika tider i mitt liv och dess händelser. Vissa kanske inte representerar mer än en trevlig kväll och vissa är långt ifrån vackra, men jag älskar var och en av dem.

Dessa minnen är ingjutna i min hy i form av tatueringar. Jag kan se på var och en av dem och minnas den tiden av mitt liv. Vissa är fyllda av misär och smärta och andra är av ren och kär glädje. Vissa får mig att känna avsmak för den person jag varit medans andra fyller mig med styrkan att fortsätta framåt. Många av dem må kommit rent sporadiskt och slumpmässigt men de finns alla där av en orsak. Alla påminner mig om var jag har varit eller vart jag är påväg.

Mina tatueringar har blivit en del av mig, på ett sådant sätt att jag inte ser dem då jag tittar mig själv i spegeln. En liten finne sticker mer ut för mig än alla de stora bokstäver som hittas i mitt ansikte. De är en del av mig precis som mina ärr, som en berättelse inristad på mitt yttre. Men visst, jag har haft stunder nu som nykter, då jag äntligen lämnat hela det livet bakom mig, då jag tittat på mig själv och ställt mig frågan om detta längre är jag? Speglar detta yttre den jag idag är inombords? Vad tänker andra då de ser mig?

Svaret tillfaller mig med ett leende av mitt inre, självklart är det du! Bry dig inte allt för mycket om omgivningens åsikter och tankar kring dig. Måla dig vacker och fin och äg varenda liten fläck på din hy som en del av den du är. En del av den historia som är ditt liv.

 

Tack.
#ajunkiespath

You may also like

9 kommentarer

MissQ november 15, 2018 - 8:03 f m

Ja men exakt, så är det ju, alla de märken du har på din hud (och även i ditt hjärta) är sådana som gjort dig till den du är, de bildar en helhet som heter David, bestående av både bra och mindre bra minnen. De är nog där av en orsak, säkerligen för att påminna dig. De dåliga minnena för misstagen och att du inte ska göra om dem, och de bra minnena för att påminna dig om hur bra du också haft det, och att du nu som nykter kommer att få ännu mer bra minnen. 🙏 😍
De tatueringar ja sett som hastigast (ja ha ju int idsa stirra på dig fast det säkert int skadar! 😉, o dessutom har ja bara sett dig 2 ggr live tror ja) är fan så snygga, och det skulle vara jätteintressant att få höra historien bakom varenda en av dem. 🙂 Är det sen nån tatuering som plågar dig eller bara enligt ditt tycker rent utav är ful, så kan man ju göra om tatueringar lätt, man behöver ju inte ta bort dem helt o hållet. Om du sen har torka i berättelseminnet nån dag så kan du ju lägga in bilder av dina tatueringar och en förklaring till var och en.. 😘 😜 Jag ääälskar tatueringar, har själv bara 2 värda att nämna som ja tycker om, sen har jag några till som ja ska ja fixa om. 🙂 Kram 💞 på dig i det oooolidliga kaamos-mörkret, nu är det som tyngst för de flesta, men håll ut, vi har våren och sommaren framför oss, o före det ska vi väl fira (eller inte fira) lite jul. 😀 SEN får våren komma. 😉 man måst bara orka genom det här årets sällsynt gråa november, minns inte när ja senast sett solen denna månad, och känns som om det skulle va gråare och tråkigare än nånsin denna novembermånad. Men vi håller ut! 😊 Mig piggar dina blogginlägg upp åtminstone! 💞 kram!

Svara
David november 20, 2018 - 3:05 e m

Ja vi får se, fastän jag är öppen så brukar jag hålla mina tatueringar till en mer personlig nivå. Något som delas med ögonkontakt och känsla, något som ord inte räcker till..
Tack för dina vackra ord, de i sin tur gjorde mig glad! 😀 ❤️ kram❤️

Svara
Christina november 15, 2018 - 7:58 e m

Jag skall ju inte tala för andra men tror att det är många som skulle vilja vara mer ‘målade’ och smyckade av tatueringar än vad de törs (jag själv är ett exempel) + det krävs mod att öppet berätta en del av sin livshistoria och egentligen är ju just tatueringar det – ett ‘open statement’ om en del av den man varit och är.
Min rädsla är att det inte är Ok att som skolhälsovårdare ha tatueringar. Jag har EN, det är semikolon-tecknet på övre sidan av underarmen, strax ovanom handleden. Jag brukar alltid bli lite extra kreativ mot slutet av semestern 😝 och det var i ett sådant skede jag tog den. Fasade först om hurudana reaktionerna skulle bli men märkte snabbt att det blev Bra så är jätte nöjd!! Massa elever frågar om den och beroende på åldern så förklarar jag ex. (för de minsta) att dens uppgift är att påminna oss alla om att det är helt Ok att känna att man inte klarar av någonting och att man inte behöver ge upp utan man kan ta en liten paus, kanske be om hjälp, och så fortsätter man igen… En elev i åk5 sade att hen skulle gå hem och säga att hen OCKSÅ vill ha en tatuering eftersom skolhälsovårdaren hade det (det var väl budskapet som slog an rätt ton i eleven) men då sade jag att gör “för guds skull” inte det 😆😂.
Tack David & Kram!! 🙏💜🤗

Svara
David november 20, 2018 - 2:56 e m

hahah, ja det kan säkert reta upp någon förälder 😂❤️

Svara
M november 16, 2018 - 6:46 f m

You Rock That Ink!!

Svara
David november 20, 2018 - 2:52 e m

Haha thanks ❤️

Svara
Christina november 16, 2018 - 5:38 e m

Oj, hade skrivit en ganska lång juttu + också till dintext Pusselbitar men – allt är puts-veck…
Ids inte börja ‘väkisin’ och väsä texten på nytt – du vet att jag storligen uppskattar dina texter!
Ha en fin-fin helg!! 💜

Svara
David november 20, 2018 - 2:51 e m

Nu är de där! Orsaken är att jag måste logga in och acceptera alla kommentarer, eftersom det kommer otroligt mycket spam från olika hemsidor. På senare tid har jag bara haft lite fullt upp 😀 kram på dig ❤️

Svara
MissQ november 21, 2018 - 8:03 f m

Jag förstår nog dig om det där med att dela historien bakom tatueringarna, det är ändå en rätt personlig sak, fastän man har dem öppet synliga på kroppen o var man nu har dem. Det är en gåva ganska få förunnat ändå att få ta del av de historierna, men jag ställer mig försiktigt i kö för att kanske få höra om dina. 😍 😘
Lycka till med föreläsningar o workshop o allt sånt, ännu viktigare med meditationen o sånt nu när du fått mycket på schemat. Men så himla kul att du har bokningar, det är sååå viktigt jobb du gör!! You rock, keep going!! 😎 💞

Svara

Kommentera