Se mig! Hör mig!

Mitt namn är David och jag är beroende.

En av våra starkaste emotionella behov som människor är att få känna oss betydelsefulla. Att någon pratar och lyssnar på oss, ser oss i ögonen eller kanske till och med bekräftar vår betydelse i deras liv med en vacker komplimang.

Vi har så svårt att lägga ut den där lilla komplimangen eller vänliga ordet till någon som verkar behöva det. Varför då?
Vad är det värsta som kan hända av att göra en annan människa lite lyckligare, om ens för en stund.

Många av oss går runt och känner sig betydelselösa för att det tycks som om ingen hör oss, ser oss eller ens vet om att vi finns. Vi hamnar i en ond spiral där vi börjar dra oss undan och inte tycker om de flesta, egentligen blir vi som dem vi föraktat.

Men vad mitt liv har lärt mig är att vad du ger till världen så ger denne tillbaka. Går vi runt och kostnadsfritt ger genuina komplimanger, lyssnar då andra pratar, finns där för den som behöver någon, ja helt enkelt beter oss så som vi vill att andra ska bete sig mot oss. Då blir livet en aning lättare och vi kommer att få all den bekräftelse som behövs för att få känna sig betydelsefull.

Idag försöker jag alltid göra saker för andra som jag skulle vilja de gjorde åt mig. Ger genuina ärliga komplimanger som jag faktiskt menar och lyssnar då någon behöver prata. Vilket leder till att jag i min tur blir bemött på ett mycket behagligare sätt än förut. Detta skapar balans i mitt liv och välmående av att vara snäll.

Tack
#ajunkiespath