Home Livets lärdomar Kärleken till självet

Kärleken till självet

av David

Varför tycker vi inte om oss själva? En fråga jag ställt mig själv många gånger. Det finns över sju miljarder människor på denna jord och det är svårast att tycka om den enda personen man spenderar hela sitt liv med, tillräckligt ironiskt för att vara lustigt. Men varför är det så och måste det fortsätta? Eftersom ett av mina större problem i livet är min självkritiska sida som härstammar från att jag jämför mig med andra (oundvikligen med såna som har sånt jag inte har) har jag begrundat detta en hel del. Läst, studerat och funderat över orsaken men även letat efter tillgångarna som tillkommer, för precis som med mycket annat vi inte tycker om så finns det väl någon nytta med det.

Att jämföra sig med andra är ett sätt att säkerligen bli besviken över sin position i livet. Vi har tränat en hel del på sistone, känner oss rätt nöjda över var vi är någonstans eller köpt en ny bil. Sedan kliver vi in på Instagram bara för att beskåda alla dessa människor som lever det liv vi alltid velat leva eller ser ut på ett sätt vi aldrig kommer att göra. Det som just kändes så bra har nu förvandlats till något bittert. Våra nybyggda muskler förtvinar inför våra ögon och vår nya bil mister sin glans på ett knapptryck. Men hur kommer det sig? Hur kan det vi just var så nöjda över försvunnit tack vare att vi såg någon som hade något bättre? För saken i sig har ju inte förändrats, det måste vara något annat.

Det som förändras är våra värderingar. Vi själva bestämmer, för det finns inget nationellt diagram som visar oss vad som är bra eller dåligt, tillräckligt eller otillräckligt. Det är upp till oss. Och lustigt nog så sätter vi alltid gränsen för ”tillräcklig” en aning ovanför det vi lyckats med, genom att göra det så lever vi hela tiden efter mottot ”bara jag når dit så är jag nöjd!”. Tyvärr så når vi aldrig dit utan lever livet konstant missnöjda. Vilket är en aning sorgligt.

Jag läste nyligen en bok, ”The subtle art of not giving a fuck”, ett av kapitlen handlade om en kille som spelade gitarr i ett band. De skulle just skriva ett stort skivkontrakt och börja tjäna pengar på deras passion, fantastiskt! Några dagar före de skulle skriva kontraktet så fick dock gitarristen kicken ur bandet. Han blev förkrossad och bestämde sig för att göra allt vad som krävdes för att bli större än dem. Så han skapade ett eget band som började lira tillsammans. Saker och ting gick framåt enligt planerna och väldigt snart skrev även dem ett stort skivkontrakt. De började turnera världen runt, sålde över tjugofem miljoner album och tjänade massvis med pengar. Han är miljonär och rockstjärna, han fick allt han önskade… Nästan. För bandet han blev kickad ur var Metallica och de har sålt över 180 miljoner album och är ännu kändare. Han skulle ju bli större än dem. I en intervju sa han att han känner sig som ett misslyckande och ser sig själv endast som killen som fick kicken från Metallica.

Själva skulle vi säkerligen vara ganska nöjda med några miljoner på kontot men inte han. Han definierade framgång på ett annat sätt. Som tidigare nämnt är det ett förlorat lopp att jämföra sig med andra för det finns alltid någon som är bättre, likaså med att definiera framgång på ett ouppnåeligt sätt. Men har det någon nytta? Jag vill påstå att det finns där av en orsak. Att vi jämför oss med andra är ett sätt för oss att säkerställa vår position i samhället. Vi vill bli accepterade av vår omgivning och inte bli lämnade ensamma. Såklart vi måste titta oss runt för att se vad som är okej och inte okej, vad som kommer att attrahera en partner och vad som kommer att avskräcka dem. För vi människor har ett starkt behov av att passa in, både för vår överlevnad och vår tillökning. Skulle vi inte jämföra oss helst lite med andra skulle vi gå runt med skor på händerna och prata baklänges (tja, kanske inte riktigt men ni fattar poängen).

Den självkritiska sidan kommer också med fördelar. I alla fall för mig får min självkritiska sida mig att förbättra saker och ting hos mig som jag inte tycker om. Den Förvandlar mina osäkerheter till styrkor med tiden genom att få mig att arbeta med dem och får mig att ta mig fram i livet. För om vi istället för att ha smärtan som pushar på är helt och hållet nöjd, då tror jag vi inte strävar framåt lika starkt. Men precis som med allt på denna jord så är nyckeln balans. Att kunna kritisera sig själv för att utvecklas men inte låta det gå över till självhat för då kommer vi ingenstans, och jämföra sig endast i avseendet för att se till att skorna är på rätt kroppsdel.

Genom att älska vår omgivning stärker vi kärleken till oss själva. Så ge er själva en julklapp, var lite extra snälla med jaget. God jul på er.

 

Tack.
#ajunkiespath

You may also like

4 kommentarer

Hannah december 25, 2018 - 12:29 e m

God jul David! Mycket bra skrivet! 👏🏻 Så sant så! 😊

Svara
David december 29, 2018 - 10:09 f m

God jul Hannah 🙂 ❤️

Svara
MissQ januari 2, 2019 - 9:36 f m

Det där är så himla viktigt att man uppmärksammar, ja tror de flesta kämpar med dessa tankar, i större eller mindre utsträckning, och man försöker desperat balansera det där med att jämföra sig med andra. Jag kämpar dagligen med det, och får ständigt påminna mig om att INTE tro att gräset är grönare på andra sidan, att folk på Instagram, Facebook o dom andra ´some´na inte ger en fullständig bild av sig själva o sina liv. Att där bakom den snygga välpolerade fasaden som alla så gärna visar upp finns tragedier, hemligheter, ostädade hem, skulder, övertrasserade konton, olyckliga äktenskap och förhållanden, osv. Denna sida visar ju ingen upp!! Men det är viktigt att vi minns att den finns, i någon form i varje hem. Jätteviktigt att det pratas o skrivs om!! Tack Dadde för dina kloka ord, bra att få höra också att det där att jämföra sig med andra till en viss grad bara är nyttigt. 🙂 den sidan av saken har jag inte reflekterat över just alls.

Svara
Christina januari 4, 2019 - 12:23 e m

Håller med missQ – har inte själv reflekterat över de positiva sidorna med detta evinnerliga jämförande som ibland får en att ”jag vet inte vad”…
Jag har alltid varit väldigt lat på att utmana mig själv – blir mer och inväntar ifall det ger någon resonans i mitt inre., ifall det gör det så framskrider jag, ofta relativt makligt, ifall inte så blir det no action från min sida. Däremot sen när jag VILL något så ”alta pois” (har jobbat med att dämpa lite den energin i o m att det lätt blir för mycket för andra).

Även det här var en ny tanke för mig (kul att lära sig nytt fast man traskat så länge på detta klot); ”Genom att älska vår omgivning stärker vi kärleken till oss själva” – måste klura på det så att det sjunker in.
Nu är det försent att önska God Jul men hoppas du hade en God Jul!! ❤

Svara

Kommentera