Ett bredare spektrum av beroendet

Tidigare har mitt beroende yttrat sig på ett väldigt tydligt sätt. Jag har använt droger varje dag och har inte kunnat vara utan någon längre tid. Väldigt många försök att sluta har inletts med väldigt vaga resultat. Jag har intalat mig själv att jag kan använda lite på helgerna eller nu som då. Man måste ju kunna ha lite roligt ibland tycker man ju? Till en början har det gått bra men väldigt snabbt så spenderas de nyktra dagarna med att bara längta och drömma om den kommande helgen då jag skulle få fly från verkligheten. Dagarna mellan dessa flykter blir bara kortare och kortare ända tills det mitt i allt är varje dag, kort efter det så är jag än en gång även fysiskt beroende och nu klarar inte heller min kropp att vara utan. Samma visa varje gång. De säger att vansinne är att upprepa samma misstag om och om igen och förvänta sig nya reslutat, detta är mitt beroende i ett nötskal.

De säger även att ”vi är beroende i alla våra angelägenheter”, ett begrepp som jag till en början inte förstog mig på. Drogerna var de enda sakerna som, iallafall jag, var beroende av och bara de lämnar bort så är faran över. Så fel jag kunde ha..
Detta uttryck förklarar att vårat beroende tar sig nya former hela tiden, fast vi lämnat drogerna så behöver vi fortfarande vara på vår vakt. Vad som helst kan bli till ett beroende och det jag har märkt är en den svaga punkten för mig är saker som ger omedelbar tillfredsställelse. Saker som känns bra för stunden men som i det långa loppet kanske inte gynnar välmåendet speciellt mycket. Saker som inte kräver så mycket arbete just nu för en stunds befrielse från den vardagliga stressen.

Det gäller att vara vaksam över dessa saker för det är de som tar oss ifrån att nå våra långsiktiga mål. Att bara må bra för stunden är kanske skönt just då, men hur är det efteråt? Vi kanske tynger i oss några kakor för mycket eller ligger och tanklöst bläddrar genom vårt instagram flöde fast vi skullle tänka mer på vad vi äter eller har en massa viktiga uppgifter vi borde göra. Nu som då är ju givetvis okej, men då nu som då blir till en daglig besatthet, då börjar vi närma oss ett beroende. Då vi dag ut och dag in gör den där samma grejjen fast vi vet att vi inte borde. Vi sitter med våra ansikten fastklistrade i skärmen och psykotiskt upprepar mantrat ”det här är fan inte bra för mig, jag borde verkligen göra något vettigt” om och om igen.

Någon kanske spelar för mycket, någon har kollat genom vartenda klipp på youtube och någon har inte ett endaste korn av damm i sin lägenhet (efter den genomgående granskningen jag gjort av mig själv det senaste året kan jag iallafall garantera att jag inte är en av de sistnämnda). Iallafall så har vi mer eller mindre alla någon sorts flykt. Det som dessa flykter har gemensamt är ju som sakt att det inte gynnar vårt mående i det långa loppet. Vi har något vi vill åstadkomma med våra liv, något vi vill uppnå men tappar fokusen då ett alternativ med snabbare tillfredställelse visar sig.

Jag med min starka beroende personlighet så faller lätt in i dessa sinneslösa vanor, min adhd hjälper knappast till att hålla mitt fokus på rätt saker för den delen. Men genom att hålla medvetenheten om detta vaken, så kan jag oftast styra mitt liv på rätt riktning igen. Jag tror det även gäller att inte vara så hård mot sig själv. Ge uppmuntran åt självet över att man överhuvudtaget kommer på sig själv görandes dessa saker istället för att hacka på sig själv över att det blev som det blev. Som min terapeut sa: Det du ger uppmärksamhet åt växer. Så se till att ge uppmärksamhet åt rätt saker för det spelar ingen roll om det är positiva eller negativa ord du ger ditt beteende, det kommer att växa hursom.

Tack.
#ajunkiespath