En dom från samvetet

En grå hinna ligger över mitt liv, Det är nästan som om jag hör en melankolisk trumpet spela då mina fötter hasas fram längs grusvägen. Jag tittar upp mot skyn sökandes efter en tröst men den tycks endast finnas där för att blända mina ögon. Alla naturens vackra ting hånar mig just nu och min blick vandrar hastigt ner mot marken igen, ner mot marken där den hör hemma. Både mina tankar och mitt beteende påminner mig oroväckande mycket om mitt gamla jag. Varken droger eller alkohol har rört mitt system, orsaken ligger mycket djupare än vad någon substans kan nå. Så djupt inom mig att det inte går att ta på eller se på. Orsaken ligger i mitt samvete. Mitt stora gyllene samvete har blivit misshandlat och det känns i varenda en av mina celler.

Då jag går emot mina egna värderingar och principer påverkar det hela mitt liv. Att hålla saker inom mig och varken erkänna dem för mig själv eller prata om dem med andra, skapar ett vemodigt mående inom mig. Jag har nu under en period strävat längre och längre ifrån mig själv och distanserat mig från allt det viktiga. Hela mitt inre har skrikit åt mig att snabbt vända om, men jag har inte lyssnat. Jag har fan inte lyssnat och nu sitter jag här med en knut i magen och hakan ner i bröstet. Men om det är någonting jag kan, så är det att ta mig ur dessa fallgropar.

Jag väljer att se detta som en gyllene chans att växa som person och att förbättras. Genom att inte trycka ned sig själv tack vare misstag, utan endast se dem som lärdomar, så utvecklas vi istället för att bryta ihop. Jag vill tro att livet utsätter oss för prövningar och lägger oss i besvärliga situationer just av denna orsak. Allt är en gåva om vi tillåter oss att se förbi det onda för att sedan lyfta fram det goda.

Vad livet nu har givit mig är en handfull insikter samt många påminnelser. Jag förstår nu att inte gå emot mina värderingar och lyssna på min inre röst. Att inte glömma bort alla små sysslor i livet som gynnar mitt mående och som gör det enklare för mig att vara nykter. Kom ihåg att livet inte är så jävla allvarligt, ta allt med en nypa salt. Var vänlig med alla och skratta frikostigt då du gör bort dig. Träna och ät endast för att må bättre, skit i kalorier och prestation. Väldigt viktigt är också att hålla koll på mina avsikter, veta att jag gör saker och ting av rätt orsak. Men främst av allt: Älska och respektera mig själv.

Jag känner det i min kropp hur något underbart ligger och väntar runt hörnet, sålänge jag lyssnar till och följer mitt samvete. Känslan av värdighet och kärlek kommer snart att genomsyra mitt väsen.

För tro mig, det finns inget mina vänner, inget som vi tillsammans inte klarar av.

Tack.
#ajunkiespath