Home Livets lärdomar Bemötandets potential

Bemötandets potential

av David

Med den syn vi tittar på världen kommer denne att titta tillbaka.
Jag har blivit bemött på många olika sätt i mitt liv, många bra och många dåliga. Under missbruket var det dock mycket mer dåligt. Många ilskna ord, otrevliga handlingar och en oexisterande rättvisa. Detta var ju givetvis inte pågrund av att det var synd om mig och att jag var så otroligt olycksbådad. Nej, jag betedde mig som en liten skit så jag blev behandlad som en. Jag såg aldrig min del i det stora hela, såg aldrig min del i alla strider och dispyter. Jag var så självupptagen med mina egna tankar och känslor att jag helt enkelt inte såg vad mina ord hade för effekt. Alla var ju bara en jävla idiot i mina ögon.

På det sättet gick jag runt, funderandes över varför lilla jag var tvungen att stå ut med så mycket skit. Varför det aldrig gick som jag planerat och varför ingen påriktigt hörde vad jag hade att säga. Jag var blind och inte villig att förändras. Det var ju alla andra som borde förändras muttrade jag gång på gång.

Efter ett tag så steg jag in i nykterheten men förstod fortarande inte mitt ansvar. Visst, jag blev en trevligare människa direkt men det fanns en hel del finslipningar att göras. För vartefter jag började må bättre, växte det även fram en strävan efter att se andra må bättre. Jag började öva på att ge komplimanger och uppmuntrande ord. Falska såna gick inte hem så jag lärde mig att hitta genuint bra saker med (de flesta) människor och lyfte fram dessa. För alla människor har något de är bra på eller något som är vackert hos dem. I Japan har de ett uttryck, “Wabi-sabi” vilket innebär skönheten i det ofullkomliga och operfekta, om inte annat så är ju ingen lik den andra vilket är en vacker egenskap i sig.

Vartefter jag förändrade på mitt bemötande märkte jag en stor förändring i mitt liv. Inte bara att människor i sin tur bemötte mig bra utan även att jag själv mår bättre. Vet ni det ger en känsla av välbefinnande att vara en trevlig filur. Att se hur människor log och blev glada. Jag märkte hur någons mående kunde sättas i en positiv ton resten av dagen, bara tack vare några ord som yttrades av lilla mig. Vilken makt vi besitter tänkte jag.

Men om jag kunde göra en människa såpass glad av några snälla ord, vad kunde då ske om det jag sa misstolkades eller om jag hade en dålig dag och klämde ur mig något olämpligt. Då någon annan hade en dålig dag och sa något bittert tog jag det givetvis personligt. För varje sned blick och frånvarande svar så sjunkte mitt självfötroende. Jag var än en gång så självcentrerad att allt handlade om lilla mig. Jag gick runt och fundera vad fan jag gjort fel nu då. Det var ännu en komponent som fattades, världen cirkulerar inte kring mig.
Jag började förstå att inte ta precis allting som en orsak av mitt beteende, utan bara vara så trevlig och snäll så ofta jag kan och inte överanalysera varje människas uttryck. Man vet aldrig vad som försigår mellan den andres två öron och oftast så är det något större än en själv bakom dennes irritation. Heller kan man inte tro att man kan vara på topp hela tiden, ibland har vi sämre dagar, ibland bättre. Sånt är livet.

Så kom ihåg att behandla alla du bemöter väl, för av mina upplevelser här i livet så kan jag säga att jag inte minns så mycket av de som behandlat mig skit. Men de guldkornen som behandlat mig väl fast jag kanske inte alltid förtjänat det, dem minns jag.

 

Tack.
#ajunkiespath

You may also like

2 kommentarer

Christina oktober 16, 2018 - 2:49 e m

Känner pinsamt väl igen just det där att överanalysera och tro att man är så pass central i folks medvetande att man påverkar dem hela tiden, på gott och ont 😊.
🤗💜

Svara
David oktober 18, 2018 - 1:55 e m

Jag tror vi är ganska många som känner så 😀
Kram ❤️

Svara

Kommentera