2018, ett sådant händelserikt år detta varit. Inte ens under förloppet av hela mitt liv har jag fått uppleva ett sådant brett spektrum av känslor och upplevelser som under detta år. Massvis med underbara stunder av glädje och hopp, nya vänner och relationer av alla dess slag. Jag känner mig som en lyckligt lottad prick. Men det har självfallet inte varit en konstant ström av underbara händelser, nej. Utmaningarna har varit många och kampen har ofta kändes outhärdlig.
Då jag steg in i nykterheten första gången för några år sedan så trodde jag mig bli problemfri, att alla de problem jag hade i missbruket var så stora att det inte fanns något i denna värld som kunde möta upp till dem. Men väl i nykterheten förbluffades jag över hur dessa transformerades till nya. Hur problemen inte tog slut utan endast bytte natur. Jag kanske inte längre behövde få ihop pengar till nästa sil eller hitta någonstans att sova för natten. Istället var jag tvungen att möta mina känslor och bygga en identitet. Vilket absolut inte var ett problem lättare att bära, tvärtom. Men jag tänkte att bara jag hittat mig själv så kommer mitt liv att bli såå mycket lättare. Nu för ett år sedan började jag i sakta mak finna min plats i samhället, men problemen, de åkte fan ingenstans. Då ett var löst dök ett nytt upp. Är det så här livet skall vara?
Mitt svar är ja! Jag lärde mig sluta sträva efter ett problemfritt liv, istället efter att lösa de jag har framför mig och fokusera på de gyllene stunderna där emellan. Vilket inte alltid är lika lätt som sagt. Men att i alla fall kunna acceptera att det är så det kommer att vara resten av livet gör det en aning lättare att vara lycklig i detta kaos vid namn livet. Chocken av de ändlösa prövningarna livet kontinuerligt ger oss kommer lösas upp i havet av känslor av stolthet och vishet. Det blir en aning lättare att ta sig an ett problem med en suck av lättja, vilket jag definitivt inte klarar av varenda gång, men i alla fall oftare än någonsin tidigare. Det likt allt annat här i livet, blir bättre med tid och arbete.
2017 var jag hemlös och tog droger varenda dag för att fly från min verklighet. Ett år senare och jag har ett hem, betydelsefulla relationer och försörjer mig på det som en gång var min största rädsla. Rädslan för människor. För inte så länge sedan så trodde jag mig aldrig vara kapabel att avslappnat föra en diskussion i ett socialt sammanhang. Idag betalar jag mina räkningar genom att prata inför människor (Räkningar, ännu ett av de underbara nyfödda problem som ej existerade i missbruket). Då jag blev nykter hade aldrig egentligen skrivit något så jag lärde mig och nu skriver jag helt okej. Jag har aldrig tagit ansvar över något i mitt liv så nu håller jag på att starta mitt eget företag. Mitt liv har alltjämt varit en börda för min omgivning och samhället, så nu försöker jag ge tillbaka genom att hjälpa andra människor. Så fastän hur många problem skulle lastas på mina axlar känns det som om ingenting är omöjligt.
Detta kan jag garantera, om jag klarar av det så klarar du av det. För jag har inte en naturlig begåvning till något av det jag gör, är inte speciell på något jävla sätt. Utan lägger bara in tid och arbete för att få de resultat jag vill ha. Inte heller är jag någon extraordinärt flitig person som lägger precis all sin tid och energi på detta, det räcker med ganska ofta för att bli bättre på något.
Så ge det en chans, titta över ditt liv och se vad som skulle kunna förbättras för att bli lite lyckligare och arbeta på dessa saker så ofta du kan. Med tiden kommer du att märka hur saker o ting förbättras, du märker hur det är du som skapar din verklighet och gränserna du en gång satt för vad som ör omöjligt suddas ut. Världen öppnar sig för dig och du ger dig tillåtelse att ta för dig av livets godheter, ger dig tillåtelse att ta plats och att tro att du är något. Ett nytt år är kommet så spola ner alla dina tidigare trosföreställningar och ge dig fan på det du vill få utav din tid här jorden.
Jag lovar dig förändring.
6 kommentarer
Amen! 🙏 ❤ Så otroligt bra att du insett att problem kommer alltid finnas, och jag brukar tänka i mina positiva stunder att de är till för att lösas. 😉 Men nog kan det kännas som om livet ibland bara består av problem och motgångar och inget annat, men då brukar jag påminna mig om att ”efter regn kommer sol”. Låter klichéartat, men det är ju sant. Livet går upp o ner, precis som livsrytmen på en EKG-kurva! Skulle den vara rak och plan så vore vi ju döda! Det finns positivt o negativt med allt, man borde bara komma ihåg det när det känns som om problemen hopar sig. Men du Dadde kommer klara alla motgångar helt okej, för du är medveten om allt det där. Du har lärt dig ( och säkert lär du dig ännu) och skaffat verktyg att modigt möta problemen och motgångarna utan droger nu. Det är en stor nyckel till ett drogfritt liv, och du har hittat den. Allt det bästa åt dig detta nya år 2019, jag känner på mig att det kommer bli bästa året hittills, både för dig och för mig, och för alla nära o kära. Kramiz! ❤
Så är det 😀 Likaså känner jag att detta år kommer att tillföra många problem men lika mycket kärlek och glädje 😉 Allt väl till dig mig vän, kram! <3
Ja sannerligen har du gjort en otrolig både yttre och speciellt inre resa, och på en så oerhört kort tid dessutom (vissa av oss gör det inte under hela sin livsbana) – det är helt makalöst!!! Och är jädrans glad över att vi här via få följa med lite så här vid sidan om – Tack!! ❤
Önskar dig ett riktigt Gott & Givande Nytt År!!! ✨💜🍀✨
Gott nytt år på dig med Christina och tack för att du finns 😀 ❤
Jag har en mära ”släkting” som är narkoman. Hon tar allt och hela tiden.. Man blir så frustrerad då hon verkligen inte vill sluta. Jag tänker bara ”vill hon detta? vill hon dö på detta sätt?” Vad var det som blev din vändpunkt? Vad fick dig att sluta och ta tag i allt?
Jag förstår det kan vara frustrerande att hjälplöst se på då någon man bryr sig gör på detta sätt. Att det kan vara helt oförståeligt varför. Jag tror det är viktigt att komma ihåg hur mycket som lurkar under ytan. Hon tänker knappast att det är så här hon vill dö men det känns troligtvis som ett bättre alternativ än att uppleva smärtan som infinner sig i nyktert tillstånd, så var det i mitt fall. Kom ihåg att denna människa hanterar sitt liv på det sättet som hon tycker att fungerar. Får bukt med sina känslor och tankar på ett sätt som hon förstår, ett sätt som ingen annan än en missbrukare kan förväntas förstå. Kom ihåg att hon verkligen försöker, kanske inte på ditt sätt men på sitt sätt.
Viljan att sluta måste definitvt komma innifrån, från självet. Men jag tror starkt på att en älskande omgivning kan framhäva detta. Nu snackar jag inte om att stryka medhårs utan om att faktiskt göra de saker som vi verkligen tror kommer att gynna denne en bättre framtid, av omtanke. Det var min vändning, då inget längre fungerade och människor runtom mig tagit ett avstånd från mig (fast på samma gång visat mig att de stöder mig och finns där för mig om jag väljer en annan väg) då växte min vilja tillräcklig stark att göra något åt min situation. Jag ville ha ett bättre liv, det har jag alltid velat. Men det har varit en lång process som tagit mycket tid och energi, många misslyckanden innan det lyckades.
Så det kräver tid, visa din kärlek men gör heller inte saker som gör det lättare för fortsatt missbruk. Önskar dig och din familj allt gott, kram <3