Mitt namn är David och jag är beroende.

En av våra starkaste emotionella behov som människor är att få känna oss betydelsefulla. Att någon pratar och lyssnar på oss, ser oss i ögonen eller kanske till och med bekräftar vår betydelse i deras liv med en vacker komplimang.

Vi har så svårt att lägga ut den där lilla komplimangen eller vänliga ordet till någon som verkar behöva det. Varför då?
Vad är det värsta som kan hända av att göra en annan människa lite lyckligare, om ens för en stund.

Många av oss går runt och känner sig betydelselösa för att det tycks som om ingen hör oss, ser oss eller ens vet om att vi finns. Vi hamnar i en ond spiral där vi börjar dra oss undan och inte tycker om de flesta, egentligen blir vi som dem vi föraktat.

Men vad mitt liv har lärt mig är att vad du ger till världen så ger denne tillbaka. Går vi runt och kostnadsfritt ger genuina komplimanger, lyssnar då andra pratar, finns där för den som behöver någon, ja helt enkelt beter oss så som vi vill att andra ska bete sig mot oss. Då blir livet en aning lättare och vi kommer att få all den bekräftelse som behövs för att få känna sig betydelsefull.

Idag försöker jag alltid göra saker för andra som jag skulle vilja de gjorde åt mig. Ger genuina ärliga komplimanger som jag faktiskt menar och lyssnar då någon behöver prata. Vilket leder till att jag i min tur blir bemött på ett mycket behagligare sätt än förut. Detta skapar balans i mitt liv och välmående av att vara snäll.

Tack
#ajunkiespath

Hej mitt namn är David och jag är beroende.

Att bli nykter kräver ingen stor förändring, men att behålla den kräver att allt förändras.

Allt som är nytt och okänt kommer ofta med en viss rädsla och osäkerhet.
Och det mest okända för en narkoman eller alkoholist är nykterhet.
Att infinna sig i detta tillstånd under en längre tid känns hopplöst och totalt ofattbart. För nykterheten är för en narkoman så otroligt smärtsam och obekväm att fast den innerliga viljan om att lämna drogerna finns, så går det bara inte. Och efter tillräckligt många försök att bara sluta knarka så ger många upp hoppet.

För att leva nykter som narkoman krävs så mycket mer än att sluta knarka. Det kräver att vi totalt förändras som person. Ändrar vårt tankesätt, ändrar vårt beteende, ändrar vår umgängeskrets och våra relationer.

Att göra en så stor vändning i livet är allt annat än lätt. Tänk dig att lämna alla du umgås med, alla de som känner dig såsom endast vänner gör, de som du gått med genom ur och skur och som får dig att skratta då allt du vill är att gråta. Tänk dig att lämna bort alla sysslor du kan och tycker om att göra, de enda sakerna som faktiskt får dig att känna lycka. Tänk dig att ändra alla dina tankar som du alltid tänkt och helt förändra det beteende som du alltid trott har varit rätt till något helt annat okänt.

Det är smärtsamt, det är tungt, det är fan inte lätt.
Men det är möjligt.

Tack.

#ajunkiespath