Hej mitt namn är David och jag är beroende.

Ibland tas mitt sinne över av tvivel. Tvivel över alla beslut jag någonsin tagit och misstro över min plats i denna värld. Det känns som om jag hela min nykterhet endast lurat mig själv att tro saker och ting kommer att bli bättre. Mina mål som just var så nära är mitt i allt så oändligt långt borta att det känns omöjligt att nå dem. Omöjligt att bli den person jag så hårt strävat efter att bli, då gamla defekter dyker upp i mitt beteende som tidigare troddes vara borta.

Min överanalys börjar gå på högvarv och alla runtom mig tycks bekräfta mina tankar om mig själv. Mina tankar om att jag inte är värd detta liv. Att jag tagit vatten över huvudet med tron om att kunna skapa ett lyckligt framgångsrikt liv värt att leva.
Tankar om att jag inte duger så som jag är just nu..

I fullaste desperation kavlas ärmarna upp och ett hopplöst försök att med våld kontrollera mitt liv inleds. Panikartat trycker jag på alla knappar och drar i alla spakar. Vrider och vänder på livets komponenter med all min kraft bara för att få allting precis så som jag vill att det ska vara. Så att både vägen och destinationen ska bli på mitt sätt.
För det är väl det enda rätta sättet. Eller hur?

Att ibland bara släppa taget om livet glöms allt för ofta bort. Konsten att trots hur åt helvete allt känns och ser ut för tillfället, förlita sig på att allting kommer att ordna sig. För livet har en tendens att arbeta på väldigt komplicerade sätt som i skeende stund är omöjliga att förstå.
Det ger oss utmaningar vi inte kan se innebörden av och slänger ut oss på vägar vi aldrig har bett om att få gå. Förfärliga saker sker och vi förargar oss över dess grymhet. Men i slutändan tycks ändå allting leda till något bättre. Ofta något vi inte ens visste vi ville ha eller trott oss behöva.

Om vi håller huvudet högt genom dom svåra tiderna så kommer vi förr eller senare att bli belönade för vårt arbete. Förståelsen om varför kommer sällan att bli sedd, men den är oviktig. Vi behöver endast förlita oss på att allting sker precis så som det ska ske. Med vetskapen om detta behöver vi inte längre oroa oss för framtiden.

Allting kommer att ordna sig.

Tack.

#ajunkiespath

Mitt namn är David och jag är beroende.

En av våra starkaste emotionella behov som människor är att få känna oss betydelsefulla. Att någon pratar och lyssnar på oss, ser oss i ögonen eller kanske till och med bekräftar vår betydelse i deras liv med en vacker komplimang.

Vi har så svårt att lägga ut den där lilla komplimangen eller vänliga ordet till någon som verkar behöva det. Varför då?
Vad är det värsta som kan hända av att göra en annan människa lite lyckligare, om ens för en stund.

Många av oss går runt och känner sig betydelselösa för att det tycks som om ingen hör oss, ser oss eller ens vet om att vi finns. Vi hamnar i en ond spiral där vi börjar dra oss undan och inte tycker om de flesta, egentligen blir vi som dem vi föraktat.

Men vad mitt liv har lärt mig är att vad du ger till världen så ger denne tillbaka. Går vi runt och kostnadsfritt ger genuina komplimanger, lyssnar då andra pratar, finns där för den som behöver någon, ja helt enkelt beter oss så som vi vill att andra ska bete sig mot oss. Då blir livet en aning lättare och vi kommer att få all den bekräftelse som behövs för att få känna sig betydelsefull.

Idag försöker jag alltid göra saker för andra som jag skulle vilja de gjorde åt mig. Ger genuina ärliga komplimanger som jag faktiskt menar och lyssnar då någon behöver prata. Vilket leder till att jag i min tur blir bemött på ett mycket behagligare sätt än förut. Detta skapar balans i mitt liv och välmående av att vara snäll.

Tack
#ajunkiespath

Hej mitt namn är David och jag är beroende.

Att bli nykter kräver ingen stor förändring, men att behålla den kräver att allt förändras.

Allt som är nytt och okänt kommer ofta med en viss rädsla och osäkerhet.
Och det mest okända för en narkoman eller alkoholist är nykterhet.
Att infinna sig i detta tillstånd under en längre tid känns hopplöst och totalt ofattbart. För nykterheten är för en narkoman så otroligt smärtsam och obekväm att fast den innerliga viljan om att lämna drogerna finns, så går det bara inte. Och efter tillräckligt många försök att bara sluta knarka så ger många upp hoppet.

För att leva nykter som narkoman krävs så mycket mer än att sluta knarka. Det kräver att vi totalt förändras som person. Ändrar vårt tankesätt, ändrar vårt beteende, ändrar vår umgängeskrets och våra relationer.

Att göra en så stor vändning i livet är allt annat än lätt. Tänk dig att lämna alla du umgås med, alla de som känner dig såsom endast vänner gör, de som du gått med genom ur och skur och som får dig att skratta då allt du vill är att gråta. Tänk dig att lämna bort alla sysslor du kan och tycker om att göra, de enda sakerna som faktiskt får dig att känna lycka. Tänk dig att ändra alla dina tankar som du alltid tänkt och helt förändra det beteende som du alltid trott har varit rätt till något helt annat okänt.

Det är smärtsamt, det är tungt, det är fan inte lätt.
Men det är möjligt.

Tack.

#ajunkiespath