Hej mitt namn är David och jag är beroende.
Ibland tas mitt sinne över av tvivel. Tvivel över alla beslut jag någonsin tagit och misstro över min plats i denna värld. Det känns som om jag hela min nykterhet endast lurat mig själv att tro saker och ting kommer att bli bättre. Mina mål som just var så nära är mitt i allt så oändligt långt borta att det känns omöjligt att nå dem. Omöjligt att bli den person jag så hårt strävat efter att bli, då gamla defekter dyker upp i mitt beteende som tidigare troddes vara borta.
Min överanalys börjar gå på högvarv och alla runtom mig tycks bekräfta mina tankar om mig själv. Mina tankar om att jag inte är värd detta liv. Att jag tagit vatten över huvudet med tron om att kunna skapa ett lyckligt framgångsrikt liv värt att leva.
Tankar om att jag inte duger så som jag är just nu..
I fullaste desperation kavlas ärmarna upp och ett hopplöst försök att med våld kontrollera mitt liv inleds. Panikartat trycker jag på alla knappar och drar i alla spakar. Vrider och vänder på livets komponenter med all min kraft bara för att få allting precis så som jag vill att det ska vara. Så att både vägen och destinationen ska bli på mitt sätt.
För det är väl det enda rätta sättet. Eller hur?
Att ibland bara släppa taget om livet glöms allt för ofta bort. Konsten att trots hur åt helvete allt känns och ser ut för tillfället, förlita sig på att allting kommer att ordna sig. För livet har en tendens att arbeta på väldigt komplicerade sätt som i skeende stund är omöjliga att förstå.
Det ger oss utmaningar vi inte kan se innebörden av och slänger ut oss på vägar vi aldrig har bett om att få gå. Förfärliga saker sker och vi förargar oss över dess grymhet. Men i slutändan tycks ändå allting leda till något bättre. Ofta något vi inte ens visste vi ville ha eller trott oss behöva.
Om vi håller huvudet högt genom dom svåra tiderna så kommer vi förr eller senare att bli belönade för vårt arbete. Förståelsen om varför kommer sällan att bli sedd, men den är oviktig. Vi behöver endast förlita oss på att allting sker precis så som det ska ske. Med vetskapen om detta behöver vi inte längre oroa oss för framtiden.
Allting kommer att ordna sig.
Tack.
4 kommentarer
Jaa-a vissa motgångar är hårda än andra. Men tar man sig över den motgången är man starkare än vad man var innan ❤ och man ska undvika att se hinder utan möjligheten att ta sig över och bli starkare. Må gott grabben!
Absolut! Du har så rätt i det du säger Anna. Motgångar e ju en perfekt möjlighet för oss att växa som människor. Må gott du med min vän 🙂 ❤
Oj vad jag behövde läsa det här idag. Kämpar själv för tillfället med ångest och allt vad det bär med sig. Man vet innerst inne att det kommer att bli bra till sist, men den dagen känns så långt borta just nu, tack för påminnelsen 💜
Det e ju så jävla svårt att känna hopp då vi mår dåligt. Det känns som om det alltid varit åt helvete o kommer alltid att vara. Men det blir bättre sålänge vi strävar åt rätt håll! Så håll ut Sandra och forsätt kämpa, det här fixar du! 🙂 💜