konversationens själ

Att föra en diskussion är så mycket mera än att bara turvis spilla ur sig ord. Tidigare har jag aldrig riktigt lyssnat på andra människor. Nervositeten över att få sagd de rätta orden har varit så stark att jag inte kunnat lyssna, utan bara tänkt ut vad jag ska säga som näst. Och det blir ju inte bättre av att man tvångsmässigt sitter och tänker på det. Det resulterade även i att jag inte kunde ta åt mig av vad den andre sade. Jag lyssnade inte.

När jag väl började bli bekvämare med att prata så kunde jag höra orden de sa. Men det är ju så mycket mer bakom vad som sägs. Så många osagda ord man hittar i hållningen, blicken och betoningen. Om man är tillräckligt uppmärksam kan man se hur en människa berättar en hel historia bara av sitt sätt att vara. Så mycket vi kan förstå av den andre genom att lyssna till våra egna känslor som uppstår i dess närhet. Ofta om det handlar om saker vi själv gått igenom är det lätt känna igen. Såsom smärtan av ett brustet hjärta eller glädjen av en nyfunnen kärlek.

Då vi verkligen lyssnar, då menar jag med hela vårt väsen faktiskt lyssnar, får vi reda på magnifika saker om den andre människan. Vi lyssnar inte bara med våra öron utan även med våra ögon och våra känslor. Försöker med vilja att leva in oss i den andre människans position i det berättande ögonblicket. Vi ser hur dess ansiktsuttryck förändras vartefter berättelsen fortlöper. Vi lyssnar till vikten av ordvalen i alla meningar för att förstå vad som är det viktiga för denne. Om vi tittar riktigt noga kan vi se hur dess ögon är som två fönster till deras bakomliggande känslor.

För orden är endast en liten del av en berättelse, vissa människor kanske anses som fåordiga. Det betyder inte att ingenting berättas. Alla går ständigt runt och berättar åt sin omgivning vad de känner eller tycker och om vi i vår tur påriktigt lyssnar, då hör vi. Så mycket information som går till spillo i avsaknaden av denna kunskap. Så många människor som går runt och tror att de är ensamma utan att någonsin inse att det finns miljontals som känner likadant. Som går med samma djupa ärr och plågsamma händelser på sina axlar.

Desto mer jag lyssnar till min omgivning, desto mer inser jag hur lika vi i grunden alla är. Vi hanterar alla våra liv på olika sätt och våra inre känslor må komma till uttryck på sitt egna lilla vis. Vår uppväxt och omständigheterna vi blivit tvungna att möta under livets lopp har format den vi till synes är, men under all den rustning vi lagt på oss genom livet är våra behov och begär till stor del lika. Alla vi möter har en historia att berätta, om vi tillåter oss själva att faktiskt lyssna, kommer vi att få ta del av den. Och att få ta del av en annan människas berättelse är en otroligt stor gåva.

Tack.
#ajunkiespath